Minska allsvenskan farligt förslag

Föreningen Svensk Elitfotboll (SEF) har under året arbetat fram ett dokument som syftar till att lyfta svenska högstaligans standard och anseende. Igår, den 27 augusti, presenterades uppenbarligen resultaten för representanter för de 32 klubbar (allsvenska och superetta-) som ingår i denna exklusiva, men också icke-transparenta och kvasidemokratiska förening. Förvisso finns det alltid skäl att arbeta med att utveckla "spelplanen" för våra elitklubbar. Allt är långtifrån idealiskt eller supportervänligt i dagens Allsvenska, misshandlad av ett sedan länge inavlat Svenskt Fotbollförbund (SvFF) med den maktfullkomliga pensionären Lagrell och en bunt ja-sägare vid rodret. En mer professionell hantering av våra högsta fotbollsserier och vissa reformer är utan tvekan önskade sedan länge. SEF skulle kunna vara en sådan drivande kraft.

Tyvärr förefaller dock en krämarmentalitet och ett supporterfrånvänt perspektiv känneteckna nuvarande SEF's ledning - trots att man hävdar motsatsen. I de förslag som uppenbarligen presenterats igår, och som delvis återges via media och SvFF's hemsida (men märkligt nog inte nämns alls på SEF's egna dåliga ursäkt till hemsida) finns guldkorn som, om de genomförs, kommer utgöra små steg i en mer supportervänlig riktning. Åtminstone vad som kan utläsas i de korta referaten. Visionen sägs vara Nordens bästa liga. Det är en högst rimlig målsättning. För att nå dit konstateras två huvudproblem ("huvudobalanser" enligt texten på SvFF's hemsida). 1: "För det första skall elitfotbollen ha ett fokuserat och systematiskt publikperspektiv. Idag är utövarperspektivet det dominerande och en bättre balans mellan dessa olika perspektiv krävs." Och 2: "För det andra måste ägarskapet till den svenska elitfotbollen vara tydligt. Dagens oklara gränssnitt mellan SvFF, SEF och klubbarna medför att ingen kan, vill eller klarar att ta ägaransvaret."

Jag är enig med SEF i att dessa två punkter är problematiska i dagsläget, och delvis också ett sorgligt eftersatt arbete, vad gäller huvudproblem ett. Att publiken ska sättas i centrum för omsorgen är egentligen en självklarhet. Speciellt om man ser sig själva som en del i "upplevelseindustrin". Att "ägarskapet/ägaransvaret" (vilket inte egentligen har med ägande att göra egentligen utan är konstig managementsvenska för "ansvaret för och beslutanderätten över") av/för landets högstaliga i fotboll bör tydliggöras är korrekt. Att Svenska Fotbollförbundet visat att det inte är varken den bästa organisationen att utöva detta ansvar, befolkat som det är av vad som snällt beskrivet kan beskrivas som inkompetenta medarbetare, har visats i hantering av allt från tävlingsfrågor, säsongsplanläggning, tv-avtal, disciplinärenden, marknadsföring, etcetera. Faktum är, att svensk elitfotbolls större föreningar konsekvent misshandlats under ett många år. Svenska Fotbollförbundets ledning har i sina handlingar faktiskt lyckats devalvera svensk klubbfotbolls värde, vända kärnsupportrarna mot sig i snabb takt.

Men, det finns en stor risk att en ökad makt för SEF bara utgör ett steg från SvFF's askhög till en månglarnas flammande eld. Låt mig förklara min oro. I förslaget finns uppenbarligen 14 konkreta förslag till åtgärder. Dessa har inte öppet redovisats av SEF. Medierapporteringen och SvFF's text om förslagen visar dock på att positiva förslag om ökad (?) supporterdialog, åtgärder riktade mot en förbättrad (?) arena-.och planstandard samt spelschema (spel under spelbara månader) blandas med krämarmentalitet, liknande den som förstörde intresset för ishockeyns elitserie för ett par generationer supportrar till framför allt Djurgårdens IF och AIK. Bland förslagen till åtgärder finns rena kopior på dumheter som infördes i ishockeysammanhang under 1990-talet och som alienerade kärnpubliken - supportrarna - från den företagifierade och glättigt paketerade "produkten" som ishockeyn gjordes om till.

Som tur är har åtminstone Djurgårdens IF lyckats vända trenden. Men det är då viktigt att komma ihåg att man gjort det genom att krypa till korset och sparka ut de fjolligaste kommersialiseringsdårskaperna och samverka med supportrarna. Man har åtminstone tillfälligtvis insett att vi inte är "kunder" som "konsumerar en upplevelse". Supporterleden är trogna människor som är kära i en idé och stolta över en tradition och en över sekellång historia. Det är kort sagt klubben som finns i våra hjärtan. Men det är också supportrarna som är klubbens hjärta. Detta glömde såväl Svenska ishockeyförbundet, klubbarna och hockeyligans ledning bort. Det höll, i stockholmsfallen, på att ta en ända med förskräckelse och konkurs inte bara för Hammarby hockey, utan också för AIK och DIF.

Hockeyns marknadsföringsorakel trumfade, tyvärr utan speciellt mycket motstånd, genom en serielunk där man fick möta samma lag hundrafyrtiotvå gånger varje grundserie i fullkomligt betydelselösa matcher (i normalläget) som bara var en transportsträcka till ett slutspel, som även det utsträckts till smått parodiska matchserier sett till antal matcher. Detta kombinerat med närmast absurda upp-/nedflyttningsserier som huvudsakligen lett till att de lag som funnits i elitserien blivit kvar där. Förvisso inte en stängd liga à la NHL, men inte så långt ifrån. Och kraven på en stängd liga återkommer från klubbdirektörer med allt tätare mellanrum. Dessvärre ser jag att dessa generaltabbar som hockeyn gjort, verkar gå igen i förslaget till åtgärder som SEF lägger fram för fotbollens högsta liga.

Uppenbarligen vill man minska antalet lag i allsvenskan från dagens 16 till kanske 10. Och, likt i hockeyn låta varje lag möta konkurrenterna fyra gånger. Det skulle innebära en ökning av antalet matcher från 30 till 36. Och det skulle leda till "högre kvalitet" då man "regelbundet möter mer kvalificerat motstånd", säger SEF. Man skulle dessutom minska möjligheten att kvalificera sig till allsvenskan (ett till två lag kan flyttas upp istället för två till tre lag). Uttalanden om en stängd serie florerar i samband med detta, men inofficiellt. Det finns enligt min syn inte något "publikperspektiv" i centrum i en sådan stympning av Allsvenskan, som ju äntligen byggdes ut till sexton lag bara för något år sedan. Jag vill för allt i livet inte åka till Trelleborg två gånger varje säsong. Det räcker alldeles utmärkt med en, tack! Jag har mycket svårt att se att fyra möten Trelleborg-Mjällby per säsong kommer att leda till en kvalitetsutveckling och en positiv publikutveckling i svensk fotboll. Hur tänker ni här, SEF?

Jag tror jag vet. En minskning av antalet lag till 10 i landets högsta fotbollsserie i händerna på SEF (eller något bolag i förlängningen, mer sannolikt) måste kombineras med en stängning av serien. För att serien ska bli attraktiv och växa på sikt, måste det finnas ett "kundunderlag". Kundunderlag stavas klubbar (fotbollsbolag) i storstäder eller åtminstone mellanstora städer. Dels klassiska klubbar med stor supporterbas som Djurgårdens IF, Malmö FF, IFK Göteborg, AIK, IFK Norrköping, Örebro SK, Helsingborg och möjligen Hammarby IF. Kanske kryddat med ett FC Gothia (GAIS, Häcken och ÖIS) och ett Smålandia IF (Kalmar FF, Öster, J-södra och Mjällby). De sista två enligt plastig dansk förebild. Jaha, det var det, 10 klubbar. Fyra möten per säsong plus säkerligen ett slutspel därpå. Tristessen skulle sätta in snabbt tror jag. För det är faktistkt tjusningen med att möta nya klubbar i matcher som verkligen betyder något, risken med att åka ur och den hisnande glädjen i att avancera som gör Allsvenskan attraktiv och levande. Jag åker faktiskt hellre en gång per år till Mjällby eller någon annan håla och möter en klubb som avancerat i seriesystemet på egna meriter, än åker flera gånger per säsong till Malmö FF. Jag tar hellre en match per säsong mot Gunnilse och BK Forward än åtta urvattnade inflationsderbyn mot AIK och Hammarby som köpglad kund.

För inte tror jag att vare sig SEF eller SvFF vågar sig på ett vågspel att skära ner allsvenskan till 10 eller 12 lag på rent fotbollsresultatmässiga grunder. Det kan, utifrån dagens allsvenska tabell, resultera i en allsvenska som ser ut så här: Helsingborgs IF, Malmö FF, Örebro SK, IF Elfsborg, Mjällby AIF, GAIS, Trelleborgs FF, BK Häcken, IF Brommapojkarna samt Gefle IF. Wow - det blir ju en riktig kvalitetshöjare det! Och vad publik de kommer strömma till Strömvallen i fjärde mötet för säsongen mellan Gefle-Häcken i snögloppet i november.

Så, granska noga hur våra 32 "elitklubbars" klubbdirektörer resonerar och vilka beslut de fattar på det extrainkallade mötet i SEF den fjärde oktober. Det finns en uppenbar risk att vi har en mycket mindre och tråkigare allsvenska om något år. Det är inte ofta jag håller med Fotbollskanalens Ekwall, men i sin blogg har har helt rätt. Det är inte antalet lag i ligan som gör några danska klubbar mer framgångsrika. Det har andra, ekonomiska grunder.

Se också Exp, DN, Syds, BLT,

Bidragssvindlarens önskan

Se här fru försäkringskassetjänsteman,
jag behöver hjälp dygnet runt sen benen mina plötsligt försvann.
Se herr socialtjänsteman, är ni snäll,
handikappanpassning krävs av vinkällarentrén i mitt enkla tjäll.
Se här min gode boverksbyråkrat,
här krävs i trädgårn absolut en swimmingpool för min rehab i spat.
Se här min goda samhällssamarit,
skicka genast hit en massös eller två mot min svåra bronkit.
Se här värderade arbetsförmedlingstjänsteman,
all min omvårdnad kräver just en släktings ömma hand.
Så lätta på pungen och betala utan prut,
min farbrors bolags faktura utan slut.
Sen lever vi lyckliga i alla dar, en bidragssvindlarfest,
för Gud, Stat och Kommun ser om den som bluffar allra bäst.

Med anledning av domen mot den liga som mycket systematiskt och medvetet svindlat myndigheter på mångmiljonbelopp centrerat kring en man som låtsats vara cp-skadad och som konsekvens sysselsatt större delen av släkten som "vårdat" den "handikappade". Detta har utspelats i Halmstad, och över ett antal år. Det är skrämmande, hur dålig uppföljningen från myndighetshåll varit i detta fall. Dessvärre är det knappast unikt.

De som utför den här typen av svindlerier riktade mot våra gemensamma omsorgsinstanser förtjänar bara förakt och hårda, mycket hårda straff. Sederade dagsedlar kan stå ut med att enstaka VAB-dagar eller sjukskrivningsdagar överuttas, eller att nån enstaka krona betalas ut för mycket i något bidrag. Men det systematiska utnyttjandet av ett välvilligt system det hatar jag. Som med all form av ekonomisk brottslighet, är det ett litet antal storbanditer som står för de stora summorna som svindlas bort. Det vore därför rimligt om våra myndigheter i mycket ökande utsträckning fokuserade övervakning och brottsutredning på just "storbidragstagare" i olika former, istället för att jaga tjugokronor som betalts ut för mycket i enstaka fall.

Läs mer i AB, AB, AB, SVT, DN, SvD, SvD, SvD, Exp, Exp, HP, GP, HD, EK.

Kollektivt självmord på Stadion!

En av finske författaren Arto Paasilinnas bästa böcker är Kollektivt självmord. En mycket rolig berättelse - trots titeln - om en liten grupp människor som avser begå självmord vid Nordkap och kör en buss dit, en buss som längs vägen fylls på med likasinnade. Djurgårdens resa mot slutsignalen i dagens match mot Kalmar påminde om den resan. Men utan de komiska dimensionerna dessvärre.

Allt var upplagt för en skön kväll på det soliga Stockholms stadion. Hyfsat med folk på läktarna, en revanschsugen Mattias Jonson tillbaka från start och avtäckning av modellen av den nya arenan på Östermalms IP. Suicidrisknivån föreföll avsevärt lägre än den genomsnittliga promillenivån på sektion F. Ändå blev det en mardrömsresa.

En pigg inledning av Djurgården dödades brutalt av ett kontringsmål från Kalmars högerkant. Efter fem minuter. Underläge igen. Redan här började pillerdosor tas fram och snaror tillverkas. Trots att Djurgården hade ganska mycket boll, tillverkades ytterligt få chanser framåt. De rena kamikazetakterna på mittplan och i backlinjen, som resulterade i vansinniga mängder tappade bollar och giftiga Kalmarkontringarna var desto vanligare.

Visst försökte DIF lyfta blick och spel i inledning av andra halvlek. Visst försökte Alvén, Wass och Banda att styra upp spelet och göra tre tidiga byten. Effekterna var dock mest synbara i det röda kort som Ekong drabbades av efter två varningar på fjorton minuter. Det är effektivitet det. Mot döden i raketfart, minsann. En uppenbar straff (Nouri, hands) och en möjlig straff vägrade stenhårde domar-Johannesson att tilldöma oss. Det var våra offensiva chanser det, i sammandrag. Mot det andra målet hade Kalmar säkert tolv uppenbara målchanser under samma tid. Att resultatet fortfarande kvarten innan slutet var 0-1 var tack vare Dembo Touray och ett antal panikräddningar, samt okoncentration hos Kalmaranfallarna. Följande 0-2 var såväl logiskt som rättvist, när det kom. Den kollektiva färden mot självmordet blåstes av utan fler mål i baken, men det kunde mycket väl blivit ett par till. Nåväl, några vuvuzelor hördes i alla fall inte på Stadion. Lite glädje i totalmörkret...

Inför "returen" i Kalmar lär apoteken på Östermalm sälja slut på ångestdämpande och stämningsreglerande medel, utan tvekan. För risken är, att vi idag på Stadion bara såg ett misslyckat försök till självmord från våra blårandiga spelare och ledare. Träsko-Nannes breda och elaka leende när han lämnade Stadion leder mig att tro, att försöket kommer "lyckas" på Fredrikskans. 5-1 i baken,som för något år sen, ska vi nog vara nöjda med om våra blårandiga kollektivresenärer fortsätter på den inslagna vägen. Huva.

Spelarbetyg efter följande betygsskala:
0 - Bojan Djordjic lämnar intervjun
1 - Underkänd
2 - Godkänd
3- Väl godkänd
4 - Utmärkt
5 - Knivsta:

Touray 3

Ceesay 1

Toivio 1

Lyyski 2

Kuzmanovic 2 (-)

Perovuo 1

Hämälainen 2

Youssef 2

Rajalakso 1

Jonson 2 (+)

Oremo 1

Supesubs:

Igboananike 2 (-)

Ekong 1

Touma 1

Domare:

Johannesson 2

Mig själv:

2 (Min kära matchtröja från -96 måste krympt i sista tvätten, fan vad det stramar...)

Läs om eländet: AB, Exp, DN, SvD, SVT, Barometern, Radio Kalmar,

Experternas kamp

Littorins påstådda sexköp och efterföljande synbarliga uppslukande av jorden lockar fram "experter" i tidigare oemotsedd omfattning. Självklart har experterna ifråga helt olika analyser att framföra. Det är...intressant.

Statsvetarskrået lider som vi alla vet av att en ojämförligt stor andel av dem är folkpartister, liberaler eller rent allmänt höger. Karriärvägarna mellan Timbro och liknande och våra statsvetenskapliga institutioner på universiteten är så upptrampade att Kina skymtas i enstaka extra slitna passager på vägen. Moderaternas egen lille karriärprofessor Tommy Möller tjänar servilt sina ideologiska vänner så fort möjligheten ges, till exempel. Det finns undantag och ett av dem presenteras strax.

I dagens fall ställer vi i ena (blå) ringhörnan Göteborgsprofessorn i karriären Peter Esaiasson (tillika IFK Göteborgssupporter, vilket borde diskvalificera mannen från alla seriösa sammanhang) mot uppstickaren tillika professorn i statsvetenskap i Göteborg och (här kommer undantaget) tidigare medlemmen i vänsterpartiet, minsann, Marie Demker. (Demker är förövrigt gift med en annan göteborgsstatsvetarprofessor, den kristne socialdemokraten Ulf Bjereld.) Från Demkers röda hörna hävdas i SR att regeringen Reinfeldts agerande i Littorinaffären är värt att ifrågasätta och att de säger sig tro på Littorin "märkligt". Det kan enligt Demker skada regeringen.
Från blå experthörnan hävdas att "Littorins avhopp inte påverkar valet." i SvD. Statsvetarprofessor Esaiasson jämför arbetsmarknadsminister Littorins sorti på grund av sexköp med det avhopp som den rätt perifera centerriksdagskvinnan Solveig Ternström gjorde från centerpartiet. Märkligt, tycker jag. Men, vad fan, Esaiasson är ju "expert" så vem är jag att kritisera?

I en annan del av mediearenan fightas "PR-experter" så stickorna ryker. I den röda ringhörnan (nåja) hittar vi tungviktaren Paul Ronge som i Svenska Dagbladet totalsågar moderatledningens krishantering. "– Den har ställt till med mer problem än den kunnat lösa. De har hällt bensin på lågorna istället för vatten".
I den blå ringhörnan Expressen sluggar PR-experten Patrik Westander på genom att lyfta samma regerings krishantering till skyarna som "ett skolexempel på krishantering." Han skulle gett exakt samma råd om han hyrts in som konsult, säger han. Good luck, have fun, säger jag.

Det är kort sagt en skrattretande cirkus som experterna presterar. "Och nu...gör plats i manegen...vi äskar om största möjliga tysssstnad, för i nästa nummer framträder.......inrikespolitiska experterna!"

Se även: SVT, SVT, SVT, AB, DN, DN, SvD, SvD, GP, GP, Syds.

Littorin kontra Bildt - om små brott och stora.

Så har fågeln viskat i våra öron till slut. Det brottsliga som Aftonbladet ställde frågor om, och på så sätt också anklagade borgaralliansens arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin för, var sexköp från prostituerad vuxen kvinna. Snaskigt? Kanske. Grund att avgå? Jo, sannolikt. Hanterat väl av moderatledning och statsminister? Inte en chans.

Det finns inga giltiga försvar för att en hög politiker, moderaternas partisekreterare och sedermera arbetsmarknadsminister, begår brott. I det aktuella fallet var det en människa i en situation privat som var oerhört pressande och med ett arbete som var oerhört stressande. En människa i en livskris, kanske man till och med kan säga. Det finns, från Sederade dagsedlars sida, en förståelse för att människor inte alltid agerar rationellt, i sådana situationer. Man som kvinna. Hög som låg. Vi har många exempel genom historien och detta lär inte vara det sista. Vi har dessutom många exempel på solkigheter kopplade till sexualitet eller prostitution hos samhällets absoluta toppar - kungar, toppchefer och statsministrar inkluderade. Det här lär inte vara det sista.

Det som snarare stör, ja upprör, Sederade dagsedlar är snarare två förhållanden. De är båda uttryck för hyckleri. Det första är det uppenbara hycklerit som Sven Otto Littorin själv står för genom att försöka skapa en bild av att han varit utsatt för något speciellt "drev" som förpestat livet för hans barn genom att media förstorat upp hans segdragna skilsmässa och vårdnadstvist. Eller hans period på hjärtintensiven för ett halvår sen. Så har inte varit fallet, vilket t ex illustreras av SR's Medierna idag. Totalt tio artiklar har skrivits på dessa temata i tre tidningar (AB, Expressen och Metro) under åren. Littorins barns namn nämns ingen gång. Men att en vuxen man gömmer sitt solkiga sexköp genom att skyffla fram sina tre barn i skottlinjen på en gråtmild presskonferens, och sen gömmer sig för världen, det är hyckleri på hög nivå. Det är inte heller värdigt.

Sederade dagsedlar vill dock lyfta fram moderaternas partiledning och min gamle kompis Fredda Reinfeldt i ljuset som de främsta såväl hycklarna som fegisarna i hela soppan. Varför då, undrar du kanske? Två huvudsakliga skäl finns. Det första är att Fredda, och Schlingman på ett närmast stalinistiskt vis, tagit sin hand från den gamle kamraten Littorin innan han är vare sig dömd i media eller i domstol. De moderata politrukerna raderade sin arbetsmarknadsminister, som ju varit en del i de moderata avantgardet, i revolutionen av den svenska arbetsmarknadspolitiken syftande till hårdare tag mot sjuk och svag, från bland annat regeringens hemsida typ två sekunder efter hans avgång. Han "finns" inte. Har han "funnits" över huvud taget? Partisekreterar-Schlingman vet inte var han finns och är sen "på semester med familjen". Alla vänder Littorin ryggen. Man "vet inte ens om han är medlem i partiet". I alla fall tills idag, då Fredda Reinfeldt håller presskonferens där han enligt SR's luncheko "dementerar" uppgifterna och "tror att man talar sanning till sin statsminister". (Jo, jo, det har vi ju sett exempel på tidigare...) Om det nu är så, varför inte ge sin arbetsmarknadsminister och nära vän Littorin stöd, att fortsätta som minister de sista månaderna av mandatperioden? Avlasta sin minister, om det nu är så att det bara är problem i privatlivet som spökar?

Men alla som såg Sven Otto Littorin under Almedalsveckans första dagar, t ex i Expressens Web-tv, såg en glad, avspänd och skämtande minister. Han sågs på kvällen hinka bira i glatt samspråk med socialdemokraternas gamle partisekreterare Lars Stjernkvist. När han konfronterades av Aftonbladets reporter på Visby flygplats, var han inledningsvis också på glatt humör och var på kvällen på väg att vara gäst-dj på en Visbykrog på kvällen. Om detta var en minister i kris, ja då lurade uppträdandet i alla fall mig. Att krisen drabbade Littorin efter Aftonbladets frågor, det framstår som obestridligt.

Sederade dagsedlar tycker för det andra, att statsminister Reinfeldt och moderatledningen i sitt handlande hycklar. Hyckleriet blir desto större, då utrikesminister Carl Bildts agerande i styrelsen för Lundin Oil, utreds av internationella åklagarkammaren för folkrättsbrott! Där talar vi sannerligen om brott med fängelse i straffskalan! Och enbart på grund av snöd ekonomisk vinnings skull. Handlingar, som i sina konsekvenser lett till död och att människor fått fly sina hem! Men Carl Bildt hålls om ryggen av moderatledningen. Carl Bildt tvingas inte ta en time out. Carl Bildt raderas inte från regeringshemsidor. Det vågar inte fegisarna i moderatledningen. Det, mina damer och herrar är hyckleri i sin prydno och det stinker.

Läs i AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, SVT, DN, DN, GP, GP, Syds, Syds.

Duperande Littorin och dånande tystnad.

Vals kan vara vackert och gråt kan vara härligt. Men en gråtvals vars syfte är att skydda den egna individen och att göra det genom att använda sig av sina barn, det är både fult och äckligt.

Sven Otto Littorins teaterstycke framför media och allmänhet där han samtidigt försökte måla ut media som svin och sig själv som ansvarstagande pappa framstod först som närmast gripande. Men, det intrycket krackelerade ju tämligen omgående när Aftonbladets halvkvädna visa om någon form av brottslig handling som Littorin skulle begått under föregående valrörelse publicerades. Att borgaralliansens arbetsmarknadsminister efter att ha konfronterats (se Aftonbladet TV här) med uppgifterna iscensätter ovannämnda teaterscen för att sen pipa iväg med svansen mellan benen som en skållad råtta, ger i princip bara tolkningsmöjligheten att Aftonbladets uppgifter om Littorins brottslighet stämmer. Och stämmer som fan.

Sven Otto Littorin har förvisso ibland ett vinnande sätt. Man tror liksom inte honom om ont, trots en delvis riktigt ond politik mot sjuka och svaga. Duperande, är väl ordet jag söker. Duperande till den grad, att lögnerna om hans egen utbildningsbakgrund med en Kalle Anka-examen från ett låtsasuniversitet i USA ("Fairfax University") som juvelen i kronan, liksom bara rann av honom. Och det var vår regerings arbetsmarknadsminister - just den post där frågor om just människors förfalskade uppgifter i CV och bluffexamina är kanske mest central. (Se bloggen Friktion, som avslöjade detta.)

Att Aftonbladet inte (ännu) publicerat vad anklagelserna mer detaljerat handlar om, kan delvis förstås. Men verkligen bara delvis. Att hävda att Littorin inte längre är en offentlig person är delvis korrekt, men bara delvis. För mannen har representerat borgaralliansen, och svenska folket, i en regering, som i övrigt sitter kvar. Mannen ifråga har tillsammans med Anders Borg och statsminister Fredda Reinfeldt varit hjärntrusten bakom "de nya moderaterna". I så måtto kommer Littorin aldrig kunna bli en "icke-offentlig person". Aftonbladets halvkvädna visor är därför lite ledsamma, för att uttrycka sig milt. Men teaterscenen och tårarna följt av sortin och den dånande tystnade från den duperande före detta arbetsmarknadsministern och statsministern är desto mer talande.

Läs: SVT, SVT, SVT, SR, SR, AB, AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp, DN, DN, Svd, Svd, Svd, Svd, GP, Syds.

Politikerparty med konsekvenser!

Politikerbroiler sommarfin,
i chinos och bomullsskjorta.
På firmafest med gratisvin,
hukar bakom kalkstensruin,
för att partykola snorta.

På partisekreterartyper med makt,
slickar karriärmuf-are brunt.
På Munkkällaren ingås rusig pakt,
dagen efter, minns ingen vad som sagts,
om det inte är ego-opportunt.

Ledartyckare får med spinndoktor ett skjut,
tumlar runt i Visbyhalmen.
Och när nio månader är slut,
föds värsta statsministerämnet ut,
solklart ämnad till talarstol i dal med almen!

Med anledning av politikerfirmapartyt på Gotland. En vecka av fylla och knullande med sina egna spegelbilder. Tänk vad lite narcissism kan ställa till med! För vi ska inte förväxla det med demokrati. Firmafesten har inget med det att göra. Det tror inte ens den mest ensamma kd-bloggare som på egen bekostnad tagit sig till ett överdyrt Visby med tanken om att "få in en fot". Ja, fan vet om det inte är enda chansen just kd-bloggare har att få ett ligg för den delen...

Läs mer om partyt i AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp, Exp, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Svd, Svd, SVT, SVT, SVT, SVT.

4 juli - grattis USA!

I morgon är det fjärde juli. USA firar sin nationaldag. Vi gratulerar så jävla mycket.

För tänk vad mycket det finns att fira! En allt större del av landets befolkning sitter i fängelse. Inget land toppar att ha en invånare av hundra inspärrad. Hurra!

Skulle du vara svart man, är sannolikheten att du hamnar i fängelse under din livstid ungefär 30 %. Men, häng inte med läppen för det! För allvarligare är nog ändå att om du är just svart man, är ditt liv sannolikt ändå mycket kortare än om du hade varit vit amerikan.

Trots att ojämförligt mest resurser skyfflas in i sjukvård i USA jämfört med andra länder (grattis!), är medellivslängden i landet inte topp 40 i världen. Men, ge inte upp! Kanske kan detta vändas och USA kommer ikapp Kuba på listan snart?

Ett grattis till att USA ökat sina militärutgifter mest i världen! En merit, minsann! Kör vidare på det spåret, så lär ingen komma ikapp er. Redan nu står ni ju för lika stora militärutgifter som resten av världen tillsammans.

Inte heller lär ni släppa ifrån er första-platsen i resurs-slöseri sett till energi-konsumtion och koldioxid-utsläpp per capita utan kamp, det förstår vi.

Nära till McDonalds, det har ni ju i alla fall! (se kartan här intill) Ja, nu har ju vi också nära till den "officiella VM-restaurangen", tackar!

Nej, grattis pappa-USA och tack för att du vakar över oss och står upp som en garant för fred, frihet och jämlikhet i hela världen, so help you your god.

Vi firar med en gammal klassiker:


Se även: SVT, DN, Dn, DN, DN, SvD, AB, SvD, SvD, SvD, Syds, SVT.

Spets till Gyan och pudel till Maradona

Tre VM-kvartsfinaler spelade och en kvar. Vad säger man? Wow! Eller kanske vov?

Tre väldigt olika matcher men med ett gemensamt. Varje match hade ett förlorande, utslaget lag. (Djupsinnigt, va?) I övrigt närmast varandras motsatser alla tre. Hollands vändning mot Brasilien var det nog ingen som såg komma efter första halvlek. Definitivt inte jag. Kepsen av för Hollands vilja. För all del. Efter vinsten mot Brasilien, firade de orangea som om de vunnit finalen. Jag tror inte det är ett bra tecken inför fortsättningen. Men, hey, mot Uruguay kan precis vad som helst hända.

Uruguay straffade ut Ghana. Fusk lönade sig, som allt för ofta. En liten tagg i hjärtat finns kvar hos mig, som imponerats av många av de ghanesiska spelarna. Och om en liten tagg sitter kvar i mitt hjärta, är det knappast något mot den tjocka påle som sannolikt sitter kvar i anfallaren Asamoah Gyans hjärta.

Dagens första begivenhet inleddes med ett snabbt tyskt mål. Första halvlek präglades av ett ganska krampaktigt argentinskt anfallande, men utan den riktiga skärpan, som man inte tilläts ha av ett mycket kompetent tyskt försvarsspel över hela planen. Andra halvlek var det inget snack - krampaktighet i det argentinska anfallsspelet mötte ett blixtrande snabbt, effektivt och vackert tyskt kontrande. Diego Armando hade givit upp med kvarten kvar, det syntes på ögonen.

Med hänvisning till forskning redovisad i DN, där det slås fast att barn i utsatta situationer tröstas bäst av hundar, jämfört med vuxna eller mjukdjur, tror Sederade dagsedlar att samma kan gälla ledsna världsspelare och landslagscoacher. Vi förordar därför en liten pudel till vår gamle kämpe Diego Armando Maradona, för att hålla stressnivåerna i schack och för uttalandena innan matchen. Straffsumpare Gyan i Ghana ordineras en liten spets, som plåster på såren. (Att duktige backen Sarpei i Ghana ordineras att gosa med en shar pei är ju självklart.)

Men vad ska tuffe Dunga, numer ex-coach i Brasilien ordineras. Ja, vad sjutton, en liten dingo kan väl duga till kvällspromenaderna?

Hur det går mellan Paraguay och Spanien? Spanien MÅSTE vinna - annars är mitt tips inför semifinalerna helt uppfuckat... Vinner dom då? Som princip aldrig när jag tippar att dom ska göra det, har aldrig hänt sen 2000...helt vansinnigt.

Fredspristagare laddar för nytt krig?

Ytterligare fyra norska soldater har förlorat livet i Afghanistan-kriget. Bara under juni månad har ett hundratal väst-soldater dödats i kriget. Det är hemskt och onödigt. Vi får dock, som vanligt när det gäller amerikansk krigföring på främmande mark, inte några trovärdiga siffror på hur många civila afghaner, eller beväpnade milismän som dödas. Man ställer sig frågan varför?

Uppgifterna varierar, men att antalet dödade afghaner vida överstiger antalet dödade västsoldater, det är ställt utom all tvekan. Mellan 12.000 och 32.000 uppskattas ha fått sätta livet till hittills. (I anfallskriget mot Irak har cirka 100.000 civila dödsfall dokumenterats till dags dato, enligt Iraq Body Count.) 

"We don't do body counts.", uttalade sig den amerikanske generalen Tommy Franks. "Säkert" inte.

Uppgifter i Independent on Sunday gör gällande att president Obamas plötsliga omstuvning i ledningen för krigföringen i Afghanistan, inte alls beror på general McChrystals sladdrande i en Rolling Stone intervju. Istället ska grunden vara en mycket kritisk rapport om vad krigföringen hittills lett till (lite) och de framtida utsikterna att nå målen (vilka nu de är?) med kriget. Det sistnämnda ska enligt uppgift vara i princip noll och ingenting. Uppgifterna återberättas i denna DN-artikel. 

Uppgifterna borde oroa bombhögern även i Sverige... Samtidigt börjar jänkarna bädda för ett nytt litet frihetskrig. Denna gång i Iran. Det inger stark oro. Fredspristagare Barack Obama, i vilken utsträckning kan han göra sig fri från Pentagons och Langleys eventuella dolda agendor? Vill han göra sig fri från dem?

Läs mer i: AB, Svd, Exp, DN, GP, Syds.

Lyssna på Dead Kennedys' Kill The Poor: