Sporadiska kommentarer om samhällsfenomen, politik, kultur och fotboll.
Med inspiration från Stig Dagermans dagsedlar i Arbetaren. Inspirerad av en ilska, förvåning och vanmakt i det senmoderna samhället och ångesten relaterade till dess krav. Inspirerad av The Chameleons mörker. Och av Djurgårdens IF's bländande spel i Svenska Fotbollförbundets misshandlade Allsvenska.
Kraven reses på ännu fler staket och murar, och soldater som i busken lurar. För att spärra in radioaktiva isotoper, strålningshotet i landets kärnreaktorer.
Nu reses höga staket i Hagaparken, tusentals poliser patrullerar på marken. Betongbarrikader på Stockholms gator, i luften helikoptrar med Säposkator.
Det finns ju ett större hot, som måste spärras inne utan knot. Och se där bakom staket, militär och snut, tittar en kungafamilj ängsligt ut.
Med anledning av att avspärrningar också är inspärrningar. Om ett staket eller en mur håller något inne, eller ute, är en fråga om perspektiv. Fråga gärna palestinierna på Västbanken om den israeliska "skyddsbarriären" stänger ute eller spärrar in.
I detta fall aktualiserat av politikerkörens samstämmiga krav på ökade insatser för att skydda landets kärnkraftsverk från påhälsning från obehöriga. I det senaste fallet 59 Greenpeaceaktivister utklädda till sol, vind och vatten, varav några utan större besvär tog sig upp på kärnreaktorns tak i Forsmark. Man kallar det att öka säkerheten. Det vill säga minska kärnkraftsosäkerheten. Men osäkerheten i kärnkraften kan aldrig byggas bort med staket eller insatsstyrkor. Osäkerheten ligger i själva tekniken. Den är därför orimlig.
Dagsedeln aktualiseras också av det pågående tokprojektet som kallas prinsessbröllop. I samband med detta spärras stora delar av centrala Stockholm av med staket och betonghinder. Nya staket och murar uppförs i Hagaparken, kring Haga slott där ockelboraggarn och prinsessan ska bo på vår, höga, bekostnad. Men hur är det? Är vi utestängda? Eller - tänk om det är så att det är monarkin som är dödlig och smittsam och måste skyddas från att slippa ut, mer än i små doser? För tillfället är det klart överdoserat. Vad är värst egentligen - atomavfall eller kungafamilj?
Efter hårdnackat motstånd mot bloggande, twittrande, facebookande och allt annat som man förväntas göra, sitter jag här och skapar en blogg. I alla fall. Kanske kan den, trots allt bli en utloppskanal för den ångest, ilska och förtvivlan som inryms i det senmoderna samhället och dess krav, som jag känner.
Inspirationen, och anspelningen i bloggnamnet, kommer från Dagermans dagsedlar som publicerades i tidningen Arbetaren under många år. Inte så originellt kanske, men ändå. Sederad är jag. Tyst under många år och lite pillertrött. Att sen båda två orden är med på en lista över utrotningshotade ord gör det än trevligare att använda dem.
Mina sederade dagsedlar kommer sporadiskt och kan handla om samhällsfenomen, politik, kultur och fotboll.
43 år - eller som David Brent skulle uttryckt det: "30-ish".
Stockholmare, sedan länge i Småländsk exil, med tre vuxna barn (16 år och uppåt). Djurgårdare, akademiker, glesbygdsbo, hundägare och sambo. (Utan inbördes ordning...)
Kontakt: sederadedagsedlar@gmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar