Visar inlägg med etikett LO. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett LO. Visa alla inlägg

tisdag 22 juni 2010

Gripande om arbetarkamp med nutida relevans

Håller på att läsa en fantastisk bok. Det är den engelske författaren David Peace bok GB84. GB syftar på Storbritannien och 84 på 1984. I fokus är den långa hårda kampen som det brittiska gruvarbetarförbundet förde, och i slutänden förlorade, mot Thatcher och hennes medlöpares mord på gruvindustrin i landet. Men den är också aktuell i nuet, till exempel rörande Carl Bildts inblandning i folkrättsbrott i Sudan som nu utreds. Mer om det i slutet av inlägget.

I boken får vi följa den hårda kampen vid "the picket lines", slagsmålen med svartfötter, polis och militärs närmast diktatoriska bevakning och övervåld. Vi får också möta ledarna för olika fraktioner inom gruvarbetarförbundet "back stage".

Det är inte en lätt bok att komma in i. Men efter 30-40 sidor lossnar det. En viss kunskap om konflikten sen tidigare är kanske att rekommendera dock.

Det är en suggestiv, gripande skildring av arbetarklassens livsbetingelser och vardagsliv samtidigt som författaren inte backar för att visa avigsidan i arbetarklasskulturen också.

David Peace är också författaren till de fyra böcker, som blev till de tre Red Riding-filmerna, som kom förra året. De är en fantastisk skildring av miljö, kultur och svindleri i norra England från mitten av 70-talet och något decennium framåt, kopplat till mordutredningen av seriemördaren kallad The Yorkshire Ripper. Mumma för anglofilen! Han är också författaren bakom The Damned United.

Ett par låtar får ackompanjera tipset! The Men They Couldn't Hang - Shirt of Blue först:



Och sen vår gamle arbetarpoet Billy Bragg - Which Side Are You On?



Båda fångar emotioner från en tid där arbetares organisering faktiskt var på liv och död och repressionen från stat och kapital brutal. Svårt att se framför sig i dagens samförståndsanda och på-ryggen-platt-liggande fackliga toppledare i Sverige. Men historien har en förmåga att upprepa sig. Glöm inte Ådalen -31 då svensk militär på kapitalisternas vägnar dödade fredligt demonstrerande arbetare. Och det var inte första gången det hänt i Sverige. Tories regerar nu i Storbritannien igen och startar med ett gigantiskt nedskärningsprojekt på närmare 600 miljarder. Undrar vilka som drabbas?

Kanske inte heller sista gången? Vi lever i en tid av närmast total dominans för kapitalismen som idé och genomförd politik. Vi lever i en tid där storbolagen ljuger och trixar, medan miljön och "de små människorna" får ta smällen. Vi lever i en tid där statligt ägda bolag har ledningar som tydligen gör precis vad de vill, och investerar 13 miljarder i den ekologiska katastrof som brunkolskraftverk i Tyskland är. Vi lever i en tid när svenska utrikesministrar utreds av åklagare för folkrättsbrott i Sudan. Där militären gått svenska oljekapitalisters ärenden och begått ofantliga övergrepp mot befolkningen. Det är samtidigt pinsamt och skamligt.

Se SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, AB, AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp, Exp, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD.

söndag 6 juni 2010

Välmenande snömos av VD'ar och kidnappad LO-boss

I en säkert välmenande men ack så luddig debattartikel går ett större antal näringslivstoppar till storms (nåja) mot "rasister". Med sig på direktörernas agiterande debattåg finns också en uppenbarligen kidnappad LO-ordförande.

För att göra det klart från början i syfte att undvika misstolkningar: Sederade dagsedlar är fullständig motståndare till rasism, främlingsfientlighet och diskriminering. Oavsett vem som gör sig skyldig till något av detta. Och, som sagt, jag tror att de nymornade kämparna på anti-rasismbarrikaderna som författat debattartikeln faktiskt har en god intention. Men det finns problem med texten, utöver luddigheten i formuleringarna. Det finns också ett problem med att LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin sätter sin - och därmed LO's medlemmars - signatur under en text som dels saknar mycket viktiga dimensioner, dels i vissa formuleringar står i konflikt med facklig kamp.

Ta bladet från munnen!
Debattartikelns författare (artikeln kan ni läsa här, jag återberättar bara glimtar här.) fäktar alltså mot "rasister" som "hotar de nya jobben". "Mörkerkrafter försöker stjäla bilden av vårt land" hävdar man vidare. Och att "Det lanseras nu en svenskhet som bygger på att människor med utländsk bakgrund ska stängas ute och misstänkliggöras". Och så vidare. Men vilka är det som är dessa rasister, mörkerkrafter som lanserar den intoleranta svenskheten som det hävdas? Häpnadsväckande nog lyckas författarna att inte peka ut dessa. Luddigheten och fegheten är total. Då undrar man som läsare, om engagemanget är speciellt starkt för den antirasistiska saken hos författarna. Egentligen.

Ett är ju säkert, att Jan Scherman, TV4's VD och en av direktörerna som undertecknat artikeln, i alla fall inte menar att Sverigedemokraterna är dessa rasister och intoleranta mörkerkrafter. För att idag kan vi konstatera att TV4 tillåter det partiet att spendera partistödet på reklam i just TV4. Schermans reklamkanal har enligt denna Aftonbladetartikel i frågan tagit bort den regel man haft, sen politisk TV-reklam tilläts 2009, om att endast riksdagspartier får spendera sina miljoner hos Scherman. Man har alltså tagit bort den regeln som skulle stoppat köpt politisk propagandatid från t ex Sverigedemokraterna. "I stället släpps alla partier som i sitt partiprogram stödjer ett demokratiskt statsskicks grunder fram."

Jag "roade mig" med att titta på Nationaldemokraternas principprogram på nätet (det länkar jag inte till). Om man begränsar sig till att granska punkten "Demokrati" i programmet, så har jag svårt att se att Scherman och TV4 ska kunna hindra dem heller från att köpa propagandatid - om dom mot förmodan skulle ha råd. Kul, va?

Scherman, och andra undertecknare, vilka är det egentligen ni fäktar mot? Ni får nog ta bladet från munnen, om man ska ta er på allvar.

Statistik och belägg?
Debattartikeln är även i övrigt vag, t ex slarvig med belägg och använder oklara statistikuppgifter. Två exempel. Det hävdas generellt att "mörkerkrafterna" målar upp en bild (och som skulle ha genomslag/dominera i mediernas beskrivning av??) av invandrare som problem. Istället ska vi glädjas åt positiva bilder, menar författarna. "Andelen ungdomar med invandrarbakgrund som söker sig till högskolan ökar snabbt: från 11 procent 1998 till 18 procent 2008". Det är dels slarvigt beskriven statistik. Hur stor del av ungdomar med invandrarbakgrund går vidare till högskolestudier? Och jämfört med "svenska" ungdomar? Det vore den relevanta siffran i sammanhanget. Oklart vad som åsyftas! Granskar man statistik på fältet blir "framgångarna" författarna pekar på genast mer problematiska.

Om vi ser till andelen av befolkningen som vid 30-års ålder påbörjat svensk högskoleutbildning (HSV och SCB 2008, s 10) så har förvisso andelarna av såväl de utrikes födda som de med två föräldrar födda utomlands ökat mellan 1998 och 2006. Det är korrekt. Men samtidigt ökar gapet mellan de som i statistiken räknas som svenska (svenskfödd med svenskfödda föräldrar) och de med utländsk bakgrund. Alltså har utvecklingen varit mindre positiv i kategorin invandrade, än för helyllesvenskarna.

Författarna till debattartikeln gör också en poäng av att "Andelen företagare med invandrarbakgrund är större än motsvarande andel bland svenskfödda." Korrekt sannolikt. Frågan är dock vad detta är ett tecken på. Det är snarare tecken på problem för många med invandrarbakgrund att ta sig in "på den vanliga" arbetsmarknaden, dvs ett tecken på strukturell rasism bland de företagare vi har i landet och offentliga arbetsgivare likaså. Hade statistiken svarat på frågan: "Har du känt dig tvingad starta eget företag för att du inte får något arbete på annat sätt?" är jag övertygad om att statistiken skulle visat en överrepresentation av ja-svarare bland den invandrade befolkningen jämfört med helyllesvenskarna.

LO-ordföranden kidnappad?
Wanja Lundby Wedin bör, slutligen, ta en allvarlig funderare på om hon som en företrädare för arbetarrörelse och arbetarklass bör stå bakom texter som så tydligt genomsyras av individualism som ideologi, som den här. Oavsett hur "vällovligt" syftet är. Ett par citat ur texten får belysa problemet: "I ett gott samhälle tillhör rättigheter och skyldigheter individer, inte kollektiv. Individens rätt att representera sig själv och bli belönad eller dömd efter sina handlingar är en central angelägenhet för det svenska samhället." Eller denna: "Det finns miljöer som är isolat. Det finns samhällen där tystnad råder, där intolerans odlas, där allting var bättre förr. Det är inte det Sverige vi vill ha." Vad syftar LO-ordföranden på här? Det är mycket oklart.

Debattartikeln undviker att tala om att såväl socialdemokratiska regeringar som i accentuerande takt borgaralliansen under de senaste femton åren medvetet fört en politik som ökar klyftorna i vårt samhälle. En politik där gapet mellan rik och fattig medvetet ökas. Där privatisering och överföring av kollektiva medel till privatkapitalisters fickor ständigt ökas. Där primärsjukvården i de områden med mest vårdbehov - i våra förorter och glesbygden - läggs ner och privata vårdcentraler öppnas för de rika friska. Där inte resurser satsas på att öka livskvaliteten för de som har sämst förutsättningar utan slussas över till en välutbildad övre medelklass och överklass som har råd att välja bort åsynen av de andra.

Vad LO-ordföranden borde skrivit

Det är kort sagt en politik som ökar segregeringen och minskar jämlikheten vi har sett och ser. Det borde LO's ordförande skriva under en text om, inte det här välmenande men till intet förpliktigande snömoset med individualistisk underton och välgörenhetslösningar istället för jämlikhetspolitik. För det är med den borgerliga politikens konsekvenser som motsättningar mellan grupper kommer öka. Inklusive ren rasism.

Men Wanja, du får säkert bra bord på den välgörenhetsgala på temat nollrasism som garanterat kommer i TV4 framåt hösten.

Relaterad läsning så här på vår härliga nationaldag och allt finns här: DN, DN, DN, SVT, AB, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD.

söndag 2 maj 2010

Ordförande på vift

Det är valår i år.
Borgarna ska sparkas ut.
Men man fäller likväl en tår.
När LO's ordförande leker tittut.

Ett första majtal inför massorna.
Agitation, retorik, minsann ett brandtal?
Till de som igår frusit intill brasorna.
Ack nej, tonen var sval.

Innantilläsning i maklig takt.
Utan makt och utan passion.
Inför gnisslande rullatorer och Säpo-vakt.
I Lilla Edet, minsann, i Västra Götalands region.

Förvisso, ett gig också på klassisk plats
Götaplatsen, arbetarstad, tradition.
Men tilltalet är platt.
En folkrörelseledare utan inspiration.