Minska allsvenskan farligt förslag

Föreningen Svensk Elitfotboll (SEF) har under året arbetat fram ett dokument som syftar till att lyfta svenska högstaligans standard och anseende. Igår, den 27 augusti, presenterades uppenbarligen resultaten för representanter för de 32 klubbar (allsvenska och superetta-) som ingår i denna exklusiva, men också icke-transparenta och kvasidemokratiska förening. Förvisso finns det alltid skäl att arbeta med att utveckla "spelplanen" för våra elitklubbar. Allt är långtifrån idealiskt eller supportervänligt i dagens Allsvenska, misshandlad av ett sedan länge inavlat Svenskt Fotbollförbund (SvFF) med den maktfullkomliga pensionären Lagrell och en bunt ja-sägare vid rodret. En mer professionell hantering av våra högsta fotbollsserier och vissa reformer är utan tvekan önskade sedan länge. SEF skulle kunna vara en sådan drivande kraft.

Tyvärr förefaller dock en krämarmentalitet och ett supporterfrånvänt perspektiv känneteckna nuvarande SEF's ledning - trots att man hävdar motsatsen. I de förslag som uppenbarligen presenterats igår, och som delvis återges via media och SvFF's hemsida (men märkligt nog inte nämns alls på SEF's egna dåliga ursäkt till hemsida) finns guldkorn som, om de genomförs, kommer utgöra små steg i en mer supportervänlig riktning. Åtminstone vad som kan utläsas i de korta referaten. Visionen sägs vara Nordens bästa liga. Det är en högst rimlig målsättning. För att nå dit konstateras två huvudproblem ("huvudobalanser" enligt texten på SvFF's hemsida). 1: "För det första skall elitfotbollen ha ett fokuserat och systematiskt publikperspektiv. Idag är utövarperspektivet det dominerande och en bättre balans mellan dessa olika perspektiv krävs." Och 2: "För det andra måste ägarskapet till den svenska elitfotbollen vara tydligt. Dagens oklara gränssnitt mellan SvFF, SEF och klubbarna medför att ingen kan, vill eller klarar att ta ägaransvaret."

Jag är enig med SEF i att dessa två punkter är problematiska i dagsläget, och delvis också ett sorgligt eftersatt arbete, vad gäller huvudproblem ett. Att publiken ska sättas i centrum för omsorgen är egentligen en självklarhet. Speciellt om man ser sig själva som en del i "upplevelseindustrin". Att "ägarskapet/ägaransvaret" (vilket inte egentligen har med ägande att göra egentligen utan är konstig managementsvenska för "ansvaret för och beslutanderätten över") av/för landets högstaliga i fotboll bör tydliggöras är korrekt. Att Svenska Fotbollförbundet visat att det inte är varken den bästa organisationen att utöva detta ansvar, befolkat som det är av vad som snällt beskrivet kan beskrivas som inkompetenta medarbetare, har visats i hantering av allt från tävlingsfrågor, säsongsplanläggning, tv-avtal, disciplinärenden, marknadsföring, etcetera. Faktum är, att svensk elitfotbolls större föreningar konsekvent misshandlats under ett många år. Svenska Fotbollförbundets ledning har i sina handlingar faktiskt lyckats devalvera svensk klubbfotbolls värde, vända kärnsupportrarna mot sig i snabb takt.

Men, det finns en stor risk att en ökad makt för SEF bara utgör ett steg från SvFF's askhög till en månglarnas flammande eld. Låt mig förklara min oro. I förslaget finns uppenbarligen 14 konkreta förslag till åtgärder. Dessa har inte öppet redovisats av SEF. Medierapporteringen och SvFF's text om förslagen visar dock på att positiva förslag om ökad (?) supporterdialog, åtgärder riktade mot en förbättrad (?) arena-.och planstandard samt spelschema (spel under spelbara månader) blandas med krämarmentalitet, liknande den som förstörde intresset för ishockeyns elitserie för ett par generationer supportrar till framför allt Djurgårdens IF och AIK. Bland förslagen till åtgärder finns rena kopior på dumheter som infördes i ishockeysammanhang under 1990-talet och som alienerade kärnpubliken - supportrarna - från den företagifierade och glättigt paketerade "produkten" som ishockeyn gjordes om till.

Som tur är har åtminstone Djurgårdens IF lyckats vända trenden. Men det är då viktigt att komma ihåg att man gjort det genom att krypa till korset och sparka ut de fjolligaste kommersialiseringsdårskaperna och samverka med supportrarna. Man har åtminstone tillfälligtvis insett att vi inte är "kunder" som "konsumerar en upplevelse". Supporterleden är trogna människor som är kära i en idé och stolta över en tradition och en över sekellång historia. Det är kort sagt klubben som finns i våra hjärtan. Men det är också supportrarna som är klubbens hjärta. Detta glömde såväl Svenska ishockeyförbundet, klubbarna och hockeyligans ledning bort. Det höll, i stockholmsfallen, på att ta en ända med förskräckelse och konkurs inte bara för Hammarby hockey, utan också för AIK och DIF.

Hockeyns marknadsföringsorakel trumfade, tyvärr utan speciellt mycket motstånd, genom en serielunk där man fick möta samma lag hundrafyrtiotvå gånger varje grundserie i fullkomligt betydelselösa matcher (i normalläget) som bara var en transportsträcka till ett slutspel, som även det utsträckts till smått parodiska matchserier sett till antal matcher. Detta kombinerat med närmast absurda upp-/nedflyttningsserier som huvudsakligen lett till att de lag som funnits i elitserien blivit kvar där. Förvisso inte en stängd liga à la NHL, men inte så långt ifrån. Och kraven på en stängd liga återkommer från klubbdirektörer med allt tätare mellanrum. Dessvärre ser jag att dessa generaltabbar som hockeyn gjort, verkar gå igen i förslaget till åtgärder som SEF lägger fram för fotbollens högsta liga.

Uppenbarligen vill man minska antalet lag i allsvenskan från dagens 16 till kanske 10. Och, likt i hockeyn låta varje lag möta konkurrenterna fyra gånger. Det skulle innebära en ökning av antalet matcher från 30 till 36. Och det skulle leda till "högre kvalitet" då man "regelbundet möter mer kvalificerat motstånd", säger SEF. Man skulle dessutom minska möjligheten att kvalificera sig till allsvenskan (ett till två lag kan flyttas upp istället för två till tre lag). Uttalanden om en stängd serie florerar i samband med detta, men inofficiellt. Det finns enligt min syn inte något "publikperspektiv" i centrum i en sådan stympning av Allsvenskan, som ju äntligen byggdes ut till sexton lag bara för något år sedan. Jag vill för allt i livet inte åka till Trelleborg två gånger varje säsong. Det räcker alldeles utmärkt med en, tack! Jag har mycket svårt att se att fyra möten Trelleborg-Mjällby per säsong kommer att leda till en kvalitetsutveckling och en positiv publikutveckling i svensk fotboll. Hur tänker ni här, SEF?

Jag tror jag vet. En minskning av antalet lag till 10 i landets högsta fotbollsserie i händerna på SEF (eller något bolag i förlängningen, mer sannolikt) måste kombineras med en stängning av serien. För att serien ska bli attraktiv och växa på sikt, måste det finnas ett "kundunderlag". Kundunderlag stavas klubbar (fotbollsbolag) i storstäder eller åtminstone mellanstora städer. Dels klassiska klubbar med stor supporterbas som Djurgårdens IF, Malmö FF, IFK Göteborg, AIK, IFK Norrköping, Örebro SK, Helsingborg och möjligen Hammarby IF. Kanske kryddat med ett FC Gothia (GAIS, Häcken och ÖIS) och ett Smålandia IF (Kalmar FF, Öster, J-södra och Mjällby). De sista två enligt plastig dansk förebild. Jaha, det var det, 10 klubbar. Fyra möten per säsong plus säkerligen ett slutspel därpå. Tristessen skulle sätta in snabbt tror jag. För det är faktistkt tjusningen med att möta nya klubbar i matcher som verkligen betyder något, risken med att åka ur och den hisnande glädjen i att avancera som gör Allsvenskan attraktiv och levande. Jag åker faktiskt hellre en gång per år till Mjällby eller någon annan håla och möter en klubb som avancerat i seriesystemet på egna meriter, än åker flera gånger per säsong till Malmö FF. Jag tar hellre en match per säsong mot Gunnilse och BK Forward än åtta urvattnade inflationsderbyn mot AIK och Hammarby som köpglad kund.

För inte tror jag att vare sig SEF eller SvFF vågar sig på ett vågspel att skära ner allsvenskan till 10 eller 12 lag på rent fotbollsresultatmässiga grunder. Det kan, utifrån dagens allsvenska tabell, resultera i en allsvenska som ser ut så här: Helsingborgs IF, Malmö FF, Örebro SK, IF Elfsborg, Mjällby AIF, GAIS, Trelleborgs FF, BK Häcken, IF Brommapojkarna samt Gefle IF. Wow - det blir ju en riktig kvalitetshöjare det! Och vad publik de kommer strömma till Strömvallen i fjärde mötet för säsongen mellan Gefle-Häcken i snögloppet i november.

Så, granska noga hur våra 32 "elitklubbars" klubbdirektörer resonerar och vilka beslut de fattar på det extrainkallade mötet i SEF den fjärde oktober. Det finns en uppenbar risk att vi har en mycket mindre och tråkigare allsvenska om något år. Det är inte ofta jag håller med Fotbollskanalens Ekwall, men i sin blogg har har helt rätt. Det är inte antalet lag i ligan som gör några danska klubbar mer framgångsrika. Det har andra, ekonomiska grunder.

Se också Exp, DN, Syds, BLT,

Strömhopp från allsvenska klubbar.

Det kan ju vara tillfälligheter och speciella, unika omständigheter i respektive fall, det är möjligt. Men frågan är om det inte ligger annat bakom det förhållande att stjärnspelare lämnar såväl AIK, IFK Göteborg och Örebro SK i snabb följd de senaste dagarna? Är det ekonomisk kris på fler håll och kanter än man tror?

Att AIK skulle förlora Jorge Ortiz var väl inte helt oväntat, sen han uteblivit från träningen efter det påtvingade VM-uppehållet. Glimtvis har Ortiz varit mycket bra i AIK och härifrån sett ser det ut som ytterligare försvagning av truppen. Det är ju tråkigt. Eller inte. Kanske har maffia-Wesström något ess i rockärmen i form av välscoutade brassemittfältare när han kommer tillbaka från den kvartalsvisa semestertrippen till varmare breddgrader. Senast kom ju frälsaren Clecio till Solna, medsmugglad i handbagaget! Bara en sån sak! Den mannen kan sina grejer!

Att IFK Göteborg förlorar sin hjältemålvakt Christensen - och jag tycker ärligt han är en bra målvakt - var väl mer snopet, kanske. Extra snopet för SvFF, eftersom det är på grund av Christensens status som landslagsmålvakt i Danmark (ja, typ fjärdevalet då...) som vi har det här underbara tvåmånadersuppehållet i världens mest attraktiva fotbollsliga. Idag, 25 grader, solsken och blå himmel, kyld öl och kvittrande fåglar, hade det ju varit hemskt att ta sig till Stadion och se ett ystert DIF mangla valfritt motstånd. Verkligen hemskt. Jag längtar till novembermatcherna borta mot Trelleborg (ett exempel) redan...

IFK Göteborg månar dessutom om tränarbänkens hållbarhet och ger genom att kicka Stefan Rehn själva bänken liv säsongen ut, trots att den numer bågnar av Stefans rondör. Nåja, den rondören är inget mot min, och jag säger igen - du är välkommen hem till Djurgården när du vill Stefan! Man kickar dessutom backen Fredrik Risp, efter bara 14 omgångar. Känns märkligt. Inte heller det är en dålig spelare, klar allsvensk klass åtminstone. Det måste ha med ekonomin att göra, väl? Och köpa ny bänk att sitta på kan vara dyrare än man tror.

Örebrokexen blir också av med sin danske fixstjärna Kim Olsen. "Superdansken" (Expressens terminologi) lämnar av luddiga sociala skäl, verkar det. Undrar vad lokalskvallret säger på den punkten? Lite betalt verkar man i alla fall få.

Mycket - och om ni frågar mig, snuskigt mycket för mycket - stålar fick Elfsborg för sin Bajrami. Jag tror knappast klubben påverkas av det, mer än vid balansräkningen vid räkenskapsårets slut. Grattis till en bra förhandling. Det unnar jag absolut sveriges gnälligaste fotbollsförening.

Skånepågarna i MFF kickar med sedvanlig dryghet mittfältaren Åhman-Persson från klubben. Lite märkligt kanske, då killen inte är helt oäven - trots att han spelat i svarta Solna.

Det vackra Djurgårdens IF har, trots ihärdiga rykten, inte förstärkt truppen. Förstärkningar behövs, och vi vet alla på vilka positioner. Det är så uppenbart, att undertecknad behåller tron på ledningen och fanan högt. Det kommer förstärkning.

En klubb som förstärker är Mjällby där Tobias Linderoth verkar slå sig till ro. För visst är det väl en förstärkning?

Tittar vi längre ner i seriesystemet så har Hammarby IF (strömhoppens mästare, alla kategorier!) återinfört det fina gamla systemet med spelande tränare. Jesper Blomqvists sista ryck som spelare kunde vi varit utan. Som vanlingt verkar klubben glömt det där med tränande spelare... Inte går de upp i allsvenskan i alla fall, om inte ett mirakel sker. Och det har redan skett en gång för Hammarby då de tog sitt enda och sista SM-guld.

Tillbaka till TV'n och Frankrike-Mexico.

Så här slutade fotbolls-VM 2010!

I morgon fredag smäller det. Fotbolls-VM drar igång klockan 16.00 med den inte så fantastiskt heta matchen Sydafrika-Mexiko. Detta VM är jag inte på plats. Som alla vet är ju inte svenska landslaget det heller. De svenska färgerna representeras av en fjärdedomare. Svenska fotbollförbundet lär väl dock representera mangrannt, trots detta, misstänker jag.

Och vem är jag att missunna såna Svenska fotbollförbundsklippor som Sune "rågnagare och således fullständigt objektiv och superkompetent" Hellströmer och disciplin-Kenneth Thallinger att se Taffelberget i solnedgång? Förlåt, Kennet Tahlinger stavar ju sitt förnamn så här: Khennet. Och Tallinger saknar h. Sorry. Men du får nog köpa felstavningarna, när du själv stoppar in ett fullständigt meningslöst h efter k-t. Fast, det kunde ju varit ännu värre, typ Chenneth. Nej! Stopp Khennet - det var inte meningen du skulle ta det som ett tips!

Jag har hört att det ska vara fantastiskt att åka på safari där nere. Underbar natur och farliga djur i skön förening. Lars-Åke Lagrell får härmed tipset att åka på lejonsafari. Svensk fotboll kan nog ta den ringa kostnaden för dig, din fru, Sune H och Hennet T. Förlåt, Khennet T, var det ju. Men för att visa god vilja så kan ni väl avstå från beväpnade guider/vakter. Ja, ni är ju företrädare för ett idrottsförbund, så skippa Landrovern också, och ta istället en frisk lejonsafaripromenad i den gästvänliga bushen! Och glöm inte klappa lejonen om ni ser några, de är inte farliga! Och skulle de vara det så har ni ju Disciplin och batong-Khennet med er. Helt safe! Jag lovar! Hedersord.

Vi som får följa fotbollsfesten via dator och tv, behöver inte oroa oss för att bli uppätna i bushen. Inte heller rånade, som journalister redan blivit. Vi slipper betala löjligt överprissatt läskeblask och blaskig öl i pappmuggar i Fifas "Fan-zones". Ni som var i Tyskland vet vad jag menar. Vi slipper trängas på torg och tunnelbanor med drängfulla hobby-supportrar med kroppsmålning och tokroliga pippi-peruker som brölar 'in mä bollen i mål' och skriker "görbra" och "gött mos" på Kinna-dialekt när idolen Schlatan rör bollen.

Att vara på plats tillsammans med femtitusen gulklädda bonnläppar i Berlin och Dortmund sommaren 06 var fanimig som att vara kanotist i Den sista färden. När "världens bästa supportrar" (host, host) lämnade Berlin låg det söndertrampade banjos i drivor kvar på torgen där drängarna söp till. Deliverance, ja. Det var helt klart förlösning att lämna Berlin för den hyrda lägenheten i Potsdam, där jämförelsevis sofistikerade gultröjade Ukrainska supportrar festade dagar och nätter igenom. Dom kan i allafall supa med stil.

Vi slipper i alla fall oroa oss för att Sverige ska göra en lika usel match som den enda jag hade biljett till under Tysklands-VM. Ja, jag var alltså på Sverige-Trinidad/Tobago. Ja, resultatet var verkligen 0-0. Och ja, super-Lasse Lagerbäck sa efteråt verkligen att Sverige gjorde en bra match.

Det enda positiva med den matchen var arenan. Fy fan vilken underbar arena! Jag kan verkligen föreställa mig hur det låter när riktiga fotbollssupportrar i "den gula väggen" (dvs Dortmunds supportrar) fyller den branta ståplatsläktaren, som väl i alla fall då sades vara den största sammanhängande ståplatsen i Europa. En sån arena åt Djurgården, fast i skala 1:3 då (dvs ca 27 000 åskådare), vill vi ha där nuvarande Östermalms IP ligger, tack!

Den där riktiga mästerskapsspänningen vill alltså inte riktigt infinna sig. Men visst kommer en eller annan match ses. Jag vägrar dock titta på Sydafrikas matcher på grund av de där helvetesplastlurarna som tutas i av publiken hela tiden. Det är olidligt. Det är en mycket svårbegriplig avart av supporterskap vars poäng fullständigt undgår mig.

Men, plikttroget har man ju tippat VM. Det betyder att i tanken gått igenom varje match, skapat ett rimligt slutresultat och på så vis fått fram ett antal sluttabeller för gruppspelet. Detta har sedan styrt samma process vad gäller finalspelet och simsalabim, så finns såväl en fullständigt säker prognos vad gäller segrare och förlorare i final och match om tredjepris. Så här slutar VM således:

Grupp A: Vidare går Frankrike och Mexico

Grupp B: Argentina och Sydkorea

Grupp C: England och USA

Grupp D: Tyskland och Serbien

Grupp E: Holland och Kamerun

Grupp F: Paraguay och Italien

Grupp G: Brasilien och Elfenbenskusten

Grupp H: Spanien och Chile.

Kvartsfinalerna ser ut så här:

Frankrike-England

Italien-Brasilien

Tyskland-Mexico

Kamerun-Spanien

Semifinaler:

England-Brasilien

Tyskland-Spanien

Final:

Brasilien-Tyskland (slutar 2-1)

Match om tredje:

England-Spanien (slutar 2-0)

Skytteligavinnare blir Villa, Spanien med 6 mål.

Sådärja. Det var det. Jobbigt att vara synsk, men det har ju sina fördelar ibland! Kan därför släppa nyheten att kronprinsessan Victoria bryter på kvällen torsdag 17 juni förlovningen med Ockelboraggaren. Familjebråket som föregår den uppslagna förlovningen beror på den förgiftade stämningen i kungaklanen då mamma Silvia anklagar Daniel för att vara kommunist, sedan Silvias älskade Brasilien bara får 1-1 mot Nordkorea, som är Daniels favoriter! Lillflickan Victoria försöker mäkla fred, men tvingas slutligen välja sida. Det blir förstås mammas sida. Fattas bara annat, hon är ju bara 30. Bröllop blir det dock som planerat den 19 juni. Carl-Philip hoppar in istället för Daniel, bestämmer hovet. Det är ju viktigt att inte späda ut det blåa blodet med fräscht rött, kommenterar kungen via sin presschef. Familjelycka, det!

I morgon fredag blir det dessutom strålande sol i hela landet och mellan 28 och 30 grader i skuggan! Och nästa års Eurovisionsschlagerfestival vinns av Stefan Sundström. Och Hammarby vinner Superettan. Hedersord!

Andra spådomar hos: AB, AB, AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp, Exp, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, GP, GP, SydS, SydS.

Strutsreaktion hos fotbollsbossar

För den som läst tidigare inlägg som berört (all-)svensk fotboll här på bloggen Sederade dagsedlar, kommer det knappast som en överraskning att stark kritik riktas mot Svenska fotbollförbundets (SvFF) ledning och föreningen Svensk elitfotboll (SEF). Dagens uttalanden från dessa makthavare, som svar på Djurgårdens supporterförening Järnkaminernas kritik mot de två organisationernas svaga behandling av supportrarna (läs kunder eller "konsumenter" om du representerar SvFF eller SEF.) är dessvärre strutsartat. Kritiken får stöd från samtliga tre andra större supporterföreningar bland allsvenska lag. Tyvärr reagerar fotbollens makthavare med att slå dövörat till, igen.

Som Djurgårdssupporter med en 35-årig (ibland mer, ibland mindre aktiv) historia av att gå på matcher, tvingas jag tyvärr instämma i nästan all den kritik som förs fram i det öppna brev - läser ni här - som Järnkaminerna formulerat. Det är, tyvärr, min bestämda uppfattning att livet som fotbollssupporter tvärtemot mycket annat i vårt senmoderna samhälle inte blivit lättare. Det har blivit svårare och mer kostsamt. Speciellt så under det senaste halva decenniet.

Märkligt nog, har livet som fotbollssupporter på, eller på resa till de arenor där våra lag spelar i ökande omfattning karakteriserats av inspärrning, trakasserier, våld från ordningsvakter eller polis, oberäknelighet och dövörat från de som har makt. Det betyder dig, Lagrell och dina kompisar i SEF. Det är oroande och sorgligt.

Svensk fotboll hade under sista åren av 1990-talet och första hälften av 2000-talet en mycket positiv utveckling. Då tänker jag inte på landslagets resultat eller svenska lags insatser i europaspelet. (Och håll käften om Utrecht borta, det var katastrof. Jag vet - jag var där.) Det viktiga var den formliga hausse av intresse som följde - inte av landslagets eller SvFF's agerande, inte av SEF's insatser - utan av det drag som aktiva supportrar till landets mer framstående klubbar skapade.Jag vill inte ta i här, men det drag med derbyn som färgades av en inramning i europaklass, ett ökande bortaresande, positiva konsekvenser som ökad mediefokusering, utveckling av nya medier - inte sällan grundade av (fd) aktiva supportrar, etcetera, det grundlades i supporterleden. Det var inte skapat uppifrån. Det handlade inte om "konsumenter" som "lockats till konsumtion av en upplevelse". Fel. Det handlade om att den supporterkultur som sedan 1970-talets slut utvecklats, stapplande, ibland ett steg bakåt, men också två framåt till att börja med hos storstadslagen och något senare, men ibland med jämförelsevis imponerande envishet, hos mindre klubbar under 80-talet och framåt, blivit vuxen. Med det menar jag att en, eller i vissa fall kanske ett par, generationer av "klackfolk" blivit "vuxna".

Det var vi som stod på de glest besatta läktarna på 80-talet och början av 90-talet. Det var inte så kul alla gånger, av många skäl. Men med årens lopp fanns i de större klubbarnas supporterled en massa, som kring sekelskiftet å ena sidan fanns kvar, sen ett bistert 1980-tal, men som hade fått efterföljare och som dessutom drog med sina små ungar. Det, mina vänner i SvFF och SEF, är den kärnpublik som idag finns, till de stora klubbarna i landet. Det är den publiken som kommer på matcherna trots alla inskränkningar, övertramp och det dåliga bemötande som alltför ofta är belöningen för troheten. Och den troheten är mot klubben - sannerligen inte mot SvFF eller krämarna i SEF, glöm aldrig det.

Den troheten belönas med obefogade batongslag, med slumpmässiga gripanden utan orsak, med dåliga platser på arenor, med livsfarliga/bristande säkerhetsanordningar, med avsaknad av toaletter, med orättfärdigt höjda biljettpriser, med sent ändrade matchdatum och därmed bortkastade tusenlappar i betalda hotellrum och resor. Ja, jag kan fortsätta. Men jag orkar inte.

Sannerligen, långt ifrån alla supportrar - nej inte "fans", fans är okritiska konsumenter av en vara och idoldyrkare - är änglar (i alla bemärkelser...). Sannerligen, har jag grund för att kritisera såväl individers handlande som gruppers handlande i supportersammanhang. Jag kan även, så här i takt med att buken blivit större och håret gråare, känna ett visst missmod över saker jag gjort i rollen av supporter. Sure. Men stoltheten överglänser det missmodet, och så är det nog för de flesta som gjort samma supporterkarriär.

Min poäng? Min väldigt enkla poäng är denna: SvFF och SEF gör ett allvarligt misstag om ni väljer att även fortsättningsvis negligera de aktiva supportrarna. Reaktionerna på Järnkaminernas öppna brev, tyder dessvärre på att just detta är fallet. SEF's representant menar att "vi måste få barnfamiljerna till arenorna" och att det är den typen av "konsumenter" man söker attrahera för att vända en negativ trend. Lyssna på mig: ni begår ett misstag. Det som långsiktigt kommer fylla arenorna i Sverige är vi långsamt grånande klackmedlemmar och våra vänner och barn. Vi må vara feta, fula och obekväma. Men det är vi som går på matcherna och betalar våra biljetter. Glöm inte det. Lyssna på supportrarna. Innan det är för sent.

K6

PS. - till Stockholms politiker i allmänhet och borgaralliansen och Madeleine Sjöstedt i synnerhet - Djurgårdens problem med en antik och utdömd, om än vacker, arena lovades (eller hur Madeleine?) lösas under denna mandatperiod. Djurgården hör hemma i Stockholms stad. Östermalms IP eller möjligen Storängsbotten är platsen för vår nya stadion. Sätt fart nu! DS.

Hyfsat relaterade medieartiklar idag: AB, AB, AB, Exp, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, SVT.

Se även 11433, JK.

UPPDATERING 100608: Aftonbladet publicerar en bra artikel med norsk idrottsforskare som, liksom Sederade dagsedlar dömer ut SvFF och SEF's idéer och istället ger Järnkaminernas åsikter i deras öppna brev sitt stöd.

Kuckeliku i Kalmar!

Kalmar, det verkar vara staden på G! Där händer det grejer, minsann.

Sederade dagsedlar uppmärksammade för någon vecka sen hur Kalmar kommun hyrt in ett spiritualistiskt medium för att driva ut andar på äldreboenden. Enligt dem själva med lyckat resultat och förbättrad arbetsmiljö som resultat. Den nya Kalmarmodellen!

Nu har kommunpolitiker, stadens allsvenska fotbollsstolthet Kalmar FF och reklammakare och företagare slagit sina kloka huvuden ihop. Anledningen? Efter åratal av tragglande med överklaganden från medborgarna, och sjuttiåtta uppskjutna byggstarter, ska en ny arena byggas på en äng utanför staden. Det är nog bra, för läktarplatserna på antika Fredriksskans är ett hån mot bortasupportrar, framför allt.

Vad har då hjärntrusten, Kalmars offentliga och privata elit kokat ihop, som föranleder Sederade dagsedlars uppmärksamhet den här gången? Jo, som med de flesta arenor i det nya sköna Sverige, undviker man att sätta ett namn på arenan självständigt. Istället rear man, likt den gamla bob hund-låten, ut sin själ för några silverpenningar på marknadsföringsaltaret. Kort sagt har man sålt ut namnet på arenan till ett företag. Det finns många föregångare, från Emirates Stadium i London, till Pizzeria Pueblovallen i Blomstermåla. (Det sista var påhitt.)

Vad blir då namnet på allas läppar i Kalmar? Vad ska radiosportjournalisterna smattra fram i fräsiga direktrapportage från staden? Hur kommer Ekdal att uttala stadionnamnet i sina insiktsfulla och fantastiska TV4-reportage? Kommer Robert Laul på Aftonbladet kunna stava till..........Tralala: GULDFÅGELN ARENA.

Kuckeliku i Kalmar och lycka till grabbar!

"Åsså springer vi inte runt som huvudlösa kycklingar i försvaret nu, gubbar!" (Nanne Bergstrand)

Läs allt i SmP, Barometern, Barometern, Östran, Östran, Östran, P4, Exp, Ölandsbladet. Relaterade nyheter om (allsvensk) fotboll och ekonomi också här: AB, AB, Exp.

Spiken i kistan för landslagsintresset

Så valde Svenska Fotbollförbundet och ordförande Lagrell att spela U21-kvalmatchen borta mot Israel ikväll. Det är bedrövligt, sett till händelserna tidigare i veckan i synnerhet och den israeliska ockupa-tionspolitiken i allmänhet.

Det satte den sista spiken i landslags-intressekistan för min del på många år framöver i alla fall. Den undfallenhet som det visar att spela matchen, och den brist på ryggrad som det är uttryck för, är för mig pinsam.

Något som spär på pinsamheten är, att i de tidningsartiklar som publicerats före matchen så framstår det som om det enda det svenska U21-landslagets spelare tänker på, är den egna säkerheten. (Ja, jag vet att det kan bero på journalistiska hänsyn och inskränkthet, men ändå.) Att inte ens ett uttalande om att Sveriges Fotbollförbund spelar matchen under protest eller likanande kunde formuleras är under all kritik.

Lars-Åke, ta ditt förbund och ditt landslag och stoppa upp det nånstans.

Tack till Carl Johan De Geer för lånet av ditt konstverk från 1967, som jag reproducerade här.

Se AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, GP, GP, SVT, SVT, SVT.

Svenska Fotbollförbundet - Bojkotta Israel!

Det svenska U21-landslaget ska enligt planerna spela EM-kvalmatch borta mot Israel i morgon, fredag. Det bör de inte göra! En bojkott av matcherna mot Israel är en viktig politisk markering. Svenska Fotbollförbundet kan fatta ett sådant beslut självständigt. Gör det! Ta hem U21-landslaget!

Sederade dagsedlar har tidigare redogjort för skälen till detta ställningstagande i artikeln Bojkotta - ta hem U21-landslaget. En fördjupning om relationen mellan fotboll/idrott och politik finns i artikeln "Bojkott? Nämen idrott och politik hör väl inte ihop".

Turkiet skulle tidigare i veckan mött Israel med sitt U19-landslag. Så blev inte fallet, utan Turkiet kallade hem sitt landslag i protest mot den israeliska statens våldsdåd. Sveriges Fotbollförbund bör göra likadant!

Svenska Fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell menar enligt Aftonbladet att Sverige är "skyldiga att genomföra matchen i enlighet med Uefas regelverk." Den skyldigheten är en chimär. Det finns ingen skyldighet att stödja en regim som mördar andra länders medborgare på internationellt vatten. Att spela matchen blir givetvis ett stöd för Israel - att "allt är normalt" och ingenting hänt. Det är fegt!

Bojkotta Israel nu.

Sederade dagsedlar har också skrivit dessa inlägg om överfallet på Ship to Gaza-flottiljen: 1, 2, 3, 4.

Läs gärna denna artikel av Naomi Klein och denna av Åsa Linderborg.

Se även dessa bloggar: Stoppa matchen, V, Palestinagrupperna, Apokryfisk,

Läs också här: SVT, SVT, SVT, AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, GP, GP, GP, GP, SydS, SydS, SydS.

"Bojkott? - Nämen politik och idrott hör väl inte ihop."

"Idrott och politik hör inte ihop", får man ofta höra, av såväl idrottsförbunds-pampar som av idrottsintresserade. Pyttsan! Maken till innehållslös klyscha finns knappt. Politik och idrott är intimt sammanvävda på många plan, kanske speciellt inom fotbollen.

Det kan tyckas märkligt att ropa efter bojkott mot Israel på det idrottsliga planet i allmänhet och den på fredag stundande U21-kvalmatchen planerad äga rum i Tel Aviv i synnerhet. Det är inte ett dugg märkligt. Det är tvärtom närmast ett måste. Jag har tidigare skrivit om det här. Politik och idrott är oskiljaktiga från varandra.

För det första: Det är faktiskt inte som Svenska Fotbollförbundets ordförande Lagrell hävdar, så enkelt att det bara är att lämna över beslutet till UEFA och FIFA. Svenska Fotbollförbundet är den största statsbidragstagaren bland alla Riksidrottsförbundets medlemmar, tillsammans med Korpen. Senaste tilldelningen var, enligt Svenska Dagbladet 22 000 000 kr. Tjugotvå miljoner kronor av statliga medel. Då är det knappast fråga om en rörelse med vattentäta skott till politiken, va?

Det finns givetvis mängder av kopplingar mellan idrottsrörelse och politik på regional- och lokalplanen också. Inte alltid så smickrande, utan ibland med en bismak av vänskapskorruption och kotterier. Ta till exempel relationerna mellan byggjätten PEAB, Svenska Fotbollförbundet och Solna stads moderata ledning i samband med projektet Nationalarenan (eller vad den kommer kallas, antagligen något som börjar med PEA...). Korruptionsmisstankarna är uppenbara, när det i Dagens Samhälle uppdagas att stadsdirektören i Solna, Sune Reinhold, utöver sin lön från kommunen drog in 25 000 kr i månaden i ersättning för grumliga extraknäck åt ett antal bolag. Vilka bolag undrar ni? De som stod bakom bygget av arenan, där Reinhold medverkat till att kommunen är medfinansiär med 218 miljoner skattekronor. Korruption? Jodå. Hänger politik och fotboll ihop. Jajamän. I Sverige? Oh, yeah!

Kopplingen mellan idrott och politik på det internationella planet är så uppenbar på många sätt och vis. På gott och på ont. "Medvetet" och "omedvetet". Rätt eller fel. Det går inte att redogöra för en mängd exempel i det här forumet. Några korta uppenbara fall kan dock anges. Det berömda "fotbollskriget" mellan El Salvador och Honduras 1969 som Ryszard Kapuscinski beskriver i boken Fotbollskriget.

Fotbollsrelaterat våld mellan supportrar till kroatiska Dinamo Zagreb respektive serbiska klubben Röda Stjärnan från Belgrad strax före kriget i forna Jugoslavien bröt ut. Att den ökände krigsförbrytaren "Arkan" rekryterade sin paramilitära styrka Tigrarna huvudsakligen från huliganer, Delije, som följde (och följer) Röda Stjärnan Belgrad är klarlagt. Delije kämpar nu för serbisk överhet i Kosovo, se deras hemsida. Likaså kan ju konstateras att den som sedermera blev Kroatiens president, Franjo Tudjman, vid tiden för kravallerna var Dinamo Zagrebs ordförande. Dinamos huligangruppering Bad Blue Boys - med band till Tudjman - bidrog utan tvekan till de nationalistiska kroatiska stämningarna och påföljande konflikt. Se en video från 1990 här.

Kopplingen mellan klass och fotboll är uppenbar och utkristalliserar sig dels t ex som i Storbritannien genom att ursprungligen vara en arbetarklass-sport, och där överklassen istället pysslat med rugby, cricket och polo. Men kopplingen är också uppenbar när det gäller renodlad klasstillhörighet och grundande av separata föreningar och supporterskap relaterat till detta, där vissa klubbar är "arbetarklubbar" och andra "överklassklubbar". I Sverige t ex representerat och reproducerat i GAIS respektive Örgryte IS i Göteborg. Många fler exempel finns.

Makt och motstånd mot makt, som sammanlänkar såväl klass som etnicitet eller religion, manifesteras inte sällan heller i fotbollen. Det tydligaste exemplet är kanske relationen mellan det "irländska, katolska, underklasslaget" Celtic och det "brittiska och protestantiska" (och därmed länkat till överheten oavsett klasstillhörighet hos supportrarna) Rangers i Glasgow. Politik och fotboll? Sammanlänkade? Jepp. I allra högsta grad.

Politisk maktutövning och ideologisk skolning genom idrotten finns många praktexempel på, dessutom. Tyska nazismen är inte möjlig att separera från idealen om frisksport, friluftsliv och gymnastik, som skulle stärka de ariska supermänniskorna. Javisst, strömningen genomsyrade även svenskt 30- och 40-tal. Arrangemanget av de olympiska spelen i Berlin 1936, var bara juvelen i den nazistiska kroppsidealismens krona. Att sen den svarte Jesse Owens blev spelens okrönte kung, var lite smolk i den nazistiska glädjebägaren, möjligen.

De kommunistiska staternas satsningar på idrottande män och kvinnor, barn och ungdomar i syfte att visa på systemets överlägsenhet jämfört det förslappade väst, under kalla krigets dagar, är ett annat exempel. Man skydde inga medel, vare sig dopning eller brutal disciplinering av små barn, för att hamna högst på prispallarna. Ingen vacker historia det heller.

Men disciplinen stötte ibland på patrull, exempelvis när Ungern mötte Sovjetunionen i vattenpolo under Melbourne OS 1956. Blodet stänkte friskt i vattnet när ungrarna tog chansen att klappa på representanter för den makt som marscherat in i Ungern med armén samma år. Likaså var det under sjuttio- och åttiotalen alltid lika spännande att se hur det tjeckiska ishockeylaget i VM höjde sig moraliskt och köttade på de Sovjetiska representanterna för det upplevda förtrycket.

Vi kan fortsätta hur länge som helst, egentligen. Knutna nävar med svarta handskar i Mexico OS, bojkotter av OS i Moskva, bojkotter av OS i Los Angeles, Chile-matchen i Båstad, osv. Poängen är glasklar. Det går inte att separera idrott och politik. Idrotten kan vara ett sätt att såväl utöva politisk makt och inflytande. Men den kan också vara en arena för en protest mot ett vidrigt politiskt förtryck.

Svenska Fotbollförbundet har möjligheten att bidra till just en sådan protest nu, genom att bojkotta U21-landskampen i Tel Aviv på fredag. Svenska förbundet kan fatta självständiga beslut! Skulle UEFA eller FIFA stänga ute oss från kvalet är det ett litet offer för en stor sak.

Se artiklar i AB, AB, AB, Exp, Exp, DN, DN, SvD, SvD, SvD, GP, GP, SVT, Sydsv, Sydsv, Sydsv.

Bojkotta - ta hem U21-landslaget!

Det duktiga och spännande svenska U21-landslaget i fotboll ska spela EM-kval mot Israel i Tel Aviv på fredag, enligt planerna. Det är dock dags att ändra på de planerna. Ta hem truppen och lämna w.o. Även om det skulle innebära uteslutning från kvalet och nästkommande turnering.

Det har alltid känts märkligt att Israel t ex i fotbollssammanhang inbegrips i Europa. Men, det är något som jag tror att de flesta ändå haft förståelse för, med tanke på de terroristangrepp på israeliska idrottare som skett. Jag tänker i första hand på den palestinska terrorgruppen Svarta Septembers mordräd mot israeliska olympier under München-OS 1972. Det finns ett sådant hot ständigt vilande, vilket gör det begripligt att israeliska lag så att säga "europeiseras".

Men, det finns samtidigt inget som helst försvar för israeliska statens militärmakts agerande mot Ship to Gaza under gårdagen. Inget som helst. Den orättfärdiga maktpolitik från Israels (och blockadmässigt även Egyptens) sida som ligger till grund för att hjälpsändningen över huvud taget var befogad, finns inte heller försvar för. Detta måste upphöra och den israeliska statens övergrepp mot det palestinska folket upphöra. Därför förespråkas här att Svenska Fotbollförbundet tar hem U21-landslaget och vägrar spela matchen i Tel Aviv inklusive retur på hemmaplan. Bättre tillfälle att markera mot de övergrepp som diskuterats ovan kommer inte.

I Ship to Gaza-konvojen (som israelernas vice utrikesminister kallar "Hatets armada") fanns åtminstone elva svenska medborgare. Två av dessa saknas ännu när detta skrivs. Ett antal svenska medborgare sitter fängslade tillsammans med 470 andra - enligt uppgift för att ha "olagligen tagit sig in i Israel". Märkligt - då det var israeliska kommandosoldater som bordade fartygen på internationellt vatten, fängslade passagerarna och själva förde dem till Israel och inte till Gaza dit de var på väg.

Att svenska medborgare hanterats på detta sätt av israeliska staten, borde bara det få Svenska Fotbollförbundet att fundera över att bojkotta mötena med Israel.

Men skälen är mycket vidare och viktigare än så - vilket delvis diskuterats ovan. Lars-Åke Lagrell och Svenska Fotbollförbundets ledning: Ta hem U21-landslaget omgående. Visa moralisk resning. Bojkotta Israel.

Det är bra att Lagrell och SvFF lyft frågan till UEFA. Det är bra att Lagrell konstaterar att "övervåld skett". Men det är otillräckligt. Att svensk fotboll kan bestraffas av FIFA om man bojkottar matcherna mot Israel är givetvis möjligt "då vi ingår i dess regelverk". Det är säkert till och med troligt att så blir fallet. Det är det värt.

FN's säkerhetsråd har fördömt Israels agerande. Svensk Fotboll bör göra detsamma genom handling. Att skjuta upp matchen, som man föreslår är inte tillräckligt. Bojkott är nödvändig.

Alldeles nu kom uppgiften om att samtliga elva svenskar är vid livet, se SvD, SVT. Det var ju skönt. Men det förändrar inte inställningen till bojkotten! Ship to Gaza avser skicka nytt skepp inom kort, enligt SVT. Det förtjänar vår starkaste respekt.

Se även AB, SvD, DN, DN, Exp (intressant artikel av israeliske författaren David Grossman).

Läktarskandal x 3

Lördagkvällen har ju bjudit på två magnifika evenemang. Jag tänker givetvis på schlagerpartyt i Oslo och fotbollspartyt med landslaget i Solna. Kvällen kantades av läktarskandaler på båda tillställningarna.

Den första skandalen utspelade sig på Råsunda. En relativt glest besatt arena (dryga 22000) påminner om att inte ens klapphattarna från Töreboda, Gagnef eller Ölme kan luras till ett poppigt Lagrell-evenemang längre. Småchipparna och lantiskulmagarna i CampSweden-utstyrsel syntes knappt på norra ståplats. Och ett är säkert, de hördes inte ens fram till nedersta raden på den egna läktaren.

Man kan tycka det är besynnerligt att svenska landslaget som spelar i huvudstaden (nåja) där de tre lag med landets största klackar och mest gedigna supporterkulturer finns, inte kan locka fram ett sjungande folkhav, även om det rör sig om träningslandskamp. Jag minns en tid när det var annorlunda, trots ett mycket blekt landslags-åttiotal rent resultatmässigt. Hade Stockholms klackfolk som förr, men nu i avsevärt större antal än då, kunnat attraheras och låtas samordna sin insats åtminstone hjälpligen, då hade svenska landslaget haft ett svårslaget stöd i ett internationellt perspektiv. Men det kräver ju att det satsas på en annan "kundkategori" än nu förstås.

Jag har personligen en teori om en gradvis alienering av de aktiva supportrarna i Stockholm från landslaget som i inte så liten grad handlar om en alienering från Svenska fotbollförbundet och dess ledning som sådan. Inte nödvändigtvis från landslaget i sig, men med denna trista konsekvens. Det handlar dels om de patetiska försöken att konstruera ett upplevelseindustriellt "event" och skrivbordsprodukter som är ägnade att framskapa "fans" (till skillnad från supportrar) skapar bara ytterligare distansering. Dels om en supporterfientlig attityd i den allsvenska fotbollsvardagen.

För om sanningen ska fram, Lars-Åke Lagrell, hade inte Bosnien-Hercegovinasupportrar fyllt Råsunda, hade åskådarantalet klart understigit 10000 idag. Det är en skandal att ett svenskt landslag på hemmaplan, med rätta, ska behöva applådera bortasupportrarna efter matchen.

Den andra läktarskandalen är givetvis det bristande matcharrangemanget där ganska avsevärda mängder pyroteknik brändes av på läktarna. Hej SvFF - ni kan sätta in böterna ni givetvis utdömer er själva att betala på Radiohjälpens konto 90 1950-6. Eller, vafan jag känner mig altruistisk ikväll, skänk dom till stackars Hammarby, där lär dom ju behövas.

Den tredje och sista läktarskandalen innefattar den gamle fotbollsbekantingen "Jimmy Jump" som stormade upp på scenen mitt under Spaniens schlagerpekoral vid den stora spelmansstämman i Oslo. Vi väntar fortfarande på att Jimmy sätter sin lilla röda mössa på Zlatans skalle som han lovat/hotat med! Snyggt jobbat Jimmy, du satte i alla fall lite färg på en i övrigt blek tillställning, om man ska döma av snabbrepetitionen i alla fall!

Rapportering i SvD, SvD, SvD, AB, AB, Exp, Exp, DN, DN, DN.

Fotbollens lieman ute ikväll

Var skulle han komma att slå till, var frågan. Liemannen var mycket, mycket nära skörda nya allsvenska offer i kvällens fyra matcher i Svenska cupen. Senaste klubb som med nöd och näppe undslapp liens skär, var AIK. Bottenlaget i Superettan, Östers IF från Växjö kunde mycket väl vunnit inom ordinarie speltid då man bl a fått sitt 2-1 mål något tveksamt bortdömt. Istället kunde AIK trycka in ett par bollar i förlängningen, med hjälp av stolpar och halkande växjöbor. Östersupportrar på nätet inte glada över domsluten, tydligen. SmP rapporterar.

I AIK-målet kämpade varken förste, andre, eller tredjemålvakten. Björn Wesström, sportchef, tränare, medieansvarig, korv-i-pausenförsäljare och modebutiksföreståndare, ställde sig istället uppoffrande i målet. Fast det ryktas att han var lite lik målvaktstränaren Lee Baxter. Svårt veta när det gäller AIK. Coacha i CL-kvalet får Wesström i alla fall inte.

Ex-allsvenska Hammarbys vedermödor i landets näst högsta serie fortsätter. Bortamöte på sköna Stadsparksvallen i Jönköping. Och se, där slog liemannen till! J-Södras extraläktare klarade inte besiktning minutrarna innan matchen, så tillresande bajare fick vackert tränga ihop sig med frikyrkofolket på hemmaståplats. Inga problem med det, Bajen har som alla vet en lång tradition av att supportrar förenar supporterskap med hembyns lag å ena sidan och popsupporterskap av Hammarby, när man väl flyttat till storstan. Se lokalsajten Jnytt. Gissningsvis får psykakuten på länsjukhuset Ryhov i Jönköping ökad belastning ikväll. Personlighetsklyvning är inte att leka med. Matchen? Liemannen var alltså på plats och Bajen torskade förstås. 2-1. Den föga imponerande summan av nio av möjliga tjugofyra poäng, inklusive hemmamatcher mot två nyuppflyttade lag - den förskräcker. Klubben ifråga förefaller vara i snabbt sönderfall, även med Hammarbymått mätt. Folkligt, festligt och fullsatt på SöS kommande hemmamatch? Jag vädrar kravaller.

Även i övriga cupmatcher ikväll var det resultatmässigt jämnt skägg mellan superettalag och allsvenska dito. Endast Gefle tog en superettaskalp inom ordinarie matchtid. Det satt också oerhört långt inne för både ÖSK och GAIS. Inget styrkebesked vad gäller Allsvenskans klass i år, eller hur Lars-Åke Lagrell?

Djurgården är ju tyvärr på semesterbete efter debaclet i Ljungskile. Rykten om en Sören Larsen-återkomst på sillyseason blogg. Det vore en longshot, med tanke på stämningarna när han pep iväg till Scheisse 04 för några år sen.

Vidare fortsätter såpan i Hammarby. Se artiklar i AB, AB, AB, Expressen, Expressen, SvD, DN

Se också Sederade dagsedlars tidigare inlägg i den röran här, här och här.

Derbydags - plågor och förväntningar

Om en timme brakar det loss på Råsunda. Första derbyt för säsongen. Känslorna är tveeggade. Förväntningarna disparata. Ilskan närvarande. Kärleken är där.

I mixen av känslor och förväntningar finns fyra saker att kommentera så här minuterna innan uppvärmning.

1. Jag är ilsk över att avsparkstiden satts till 12.30. Detta är, tror jag i och för sig ytterligare en spik i den Lagrellska kistan, men tyvärr också en käftsmäll riktad mot supportersverige. Det är för mig högst osannolikt att detta skulle leda till "minskat läktarvåld". Beslutsfattare och många kommentatorer av fenomenet "läktarvåld" blandar äpplen med såväl päron och en och annan banan i sina taffliga försök att framstå som handlingskraftiga. Man har kort sagt väldigt dålig insikt i supporterkulturer och företeelsen med firmor. Det är bedrövligt, så här 30-35 år efter det att supporterkulturen tog en ny inriktning med skapandet av Black Army, Blue Saints och Bajen fans, och vad som hänt därefter. Jag är trött på att insiktsfulla människor inte lyssnas på utan istället politikerbjäfs, fotbollsadministratörer med bakgrund i Smålands fotbollsförbund och "den breda allmänheten" blir kunskapskällor. För fan, kompetensen finns, använd den.

2. Lennart Wass. Senaste gången jag såg Lennart leda DIF i ett derby var 1990. Vi fullkomligt förintade Hammarby. 9-1. 9-1! Lennart Wass var då ganska anonym, låg profil. Håller han ju fortfarande men det utbrott av känslor han visade i senaste matchen mot Mjällby, där han blev uppvisad på läktarn efter att ha gjort helikoptern med sin kavaj i handen, visar på passion. Jag var skeptisk till Wass inför säsongen, det ska erkännas. Men spelet under de nio matcherna hittills har visat upp ett förändrat DIF jämfört med de tre senaste säsongernas mörker. Spelarna har ibland vågat! Vågat hålla i bollen, vågat slå passen med ett tillslag, vågat göra sin gubbe. Visst har det ibland varit ineffektivt och visst har vi tappat många bollar i fel läge (anfallsuppbyggnad - åkt på snabb omställning) även i år. Men det ser trots allt lite lovande ut.

3. Ayuba. Under förra säsongen var Ayuba i mina ögon på fel plats. Det var sannerligen ingen allsvensk klass där. Ayuba stod för en mängd fullkomligt horribla bolltapp, förvirrade placeringar och visade upp en skrämmande dålig teknik. Ayuba spelade nu från start mot Mjällby och är i startelvan mot AIK idag. Mot Mjällby var faktiskt Ayuba riktigt bra! Såväl offensivt som, hör och häpna, defensivt.

Mjällby var dock i mina ögon inget riktigt test. Idag blir det sannolikt mer åka av på vänsterkanten och jag håller alla tummar jag har för att mognaden jag såg i Ayubas spel inte var en chimär.

4. Hey Hey Dembo Touray! Vaiho har inte gjort bort sig, men är valpig. Dembo för fan, kapten och allt, håll dig på banan och håll den höga kapacitet du har hela fighten idag. Då vinner vi.

Forza DIF