Efter några dagars semester på internetfri plats kan konstateras att mina förhoppningar om att det justa Nordkoreanska laget skulle straffa ett "impotent Portugal" som jag skrev förra veckan kom helt på skam.
7-0 till de impotenta och till och med ett mål av fuskar-
Ronaldo var ju svar på tal kan man tycka. Missade första kvarten av andra halvlek. 1-o i baken hade då förvandlats till 4-0 på en kvart. En chock! En knock out.
Personligen tycker jag det är tråkigt att vi bara får
se gentlemännen i Nordkorea en gång till. Notera då hur alla spelare utom en har samma frisyr. Maskinklippt 1.8 centimeter och lite längre ansats till lugg. Ledarna har också den frisyren, men med skillnaden att håret är längre. Men alltså samma frisyr i grunden. Underbart! Läskigt! Har de en frisör med i truppen? "That's a first", som Gordon Ramsey skulle sagt.
Så, hatten av för
Portugal. Krisen i fotbollsjättarna
Frankrike,
England och
Italien, i fallande skala, är också både underbar och läskig att bevittna. Det
franska kaoset är fullkomligt bedårande att se. Domenechs position är svårbestämd. Med laget, eller laget mot honom? Omöjligt att säga. Laget mot
förbundet eller förbundet mot alla? Plötsligt avhoppnade
förbundstoppar.
Känslor! Oh la la,
dramaqueens i både
kostym och landslagsdresser. Helt fantastiskt... Eventuellt kommer spelare att
strejka och vägra spela sista matchen. Gissningsvis kapar de strejkande ett antal traktorer med släp och fyller med ruttna apelsiner och tömmer lasten i Domenechs hotellrum, enligt känt fransk manér! Upp till kamp!
Det
engelska kaoset är mer under ytan, men
Terrys uttalanden tyder på starka
känslor även i den truppen. Och det är inte kärlek jag tänker på... Bilderna från truppens boende och träningsanläggning ger intryck av regementsområde utslängt på stäppen, långt från ära och redlighet.
Sverige gjorde samma misstag vid något mästerskap (kommer inte ihåg vilket, men det var under Baloos (Tommy Söderberg) tid som förbundskapten. Eventuellt under något Lars-Tommy lett mästerskap. Hur som helst så insåg Baloo att spelarna blev frustrerade av att bo på lyxig anläggning, förvisso, men långt ute på vischan. Det funkar inte på dagens spelare.
Det svenska VM-truppen under hemma-VM 1958 var förlagda på gymnastikförbundets läger Lillsved, långt ute på Värmdö under en månad. Låt mig gissa att det var logementsliknande boende och noll chans till överprissatt-märkesshopping och lattesörplande i flock, som verkar vara dagens svenska fotbollsspelararistokratis främsta sysselsättningar och ett måste för att kunna prestera på planen. Det funkade uppenbarligen då. Men 52 år senare är samhället ett annat och livsstilen hos landslagstruppernas
mångmiljonärer totalt annorlunda. Man kan nog tycka att det rör sig om
bortskämdhet och ganska banala sysselsättningar landslagsstjärnorna ägnar sig åt. Men, det finns nog trots allt en poäng med att förlägga truppen i en stad och och tillåta spelarnas utflykter till Starbucks. Läger-tristess och upplevd inspärrning är inte motiverande. Det handlar trots allt om vuxna människor, som kan ta ansvar och inte behöver nån kadaverdisciplin bakom murar och taggtråd. Undantag finns givetvis, men som generell utsaga om våra fotbollsidoler måste ändå vuxenbegreppet användas.
Våra svenska ledarhjältar
Svennis, Keps-
Benny och Konflyttar-Grip i Elfenbenskusten och
Lagerbäck med sina "Super Eagles" är båda i prekära situationer. Stalltipset är ju att ingendera avancerar till åttondelarna, men ett litet mirakel kan rädda Lagerbäck eventuellt. Rykten om att
Argentina luftar
hela bänken i sin match, kanske är oroande. Tror visserligen Nigeria vinner sin match, men det räcker inte för avancemang ändå.
I skrivande stund gör Villa sitt andra mål mot Honduras. Min förutsägelse om att han blir skytteligavinnare kanske slår in i alla fall?
Sen har vi en uppblossande debatt som en doktorand i genusvetenskap och en lektor i ledarskap, entreprenörskap och organisation vid Linköpings respektive Linnéuniversitetet initierat med en
debattartikel i Expressen. I mycket kort sammandrag är de upprörda över tv-kommentatorernas "kolonialistiska" uttryck, som är tecken på en underliggande "rasism"
eller kan underblåsa en sådan hos de uppenbarligen korkade svenska fotbollsåskådarna. Debattartikeln hamnar tyvärr i "höna av fjäder-kategorin". De två artikelförfattarna är upprörda över det kolonialistiska i att några kommentatorer sagt att nigerianska åskådare dansar något som kanske liknar "vild krigsdans". TV-bilderna visade just då en grupp nigerianska, svarta män och kvinnor utspökade med olika attiraljer som intensivt dansade på läktaren. Metaforen var inte dum. Den fångade känslan som bilden förmedlade. Fotboll handlar om vi-mot dom. Det är en kamp mellan vårt lag och dom andra. Det är sublimerat krig. Jag har alltså svårt att se varken rasism eller "kolonialism" i detta. Åskådarna dansade vilt, var "krigsmålade", etcetera. Krigsdans var träffande.
De två debattörerna har också gått i taket över att kommen-tatorer metaforiskt beskrivit Elfenbens-kustens spelares dans med uttrycket regndans. Detta skulle vara ett uttryck för "ett spektrum av förlegade föreställningar om afrikaners 'rytm i blodet'." Associationen görs av författarna själva, inte kommentatorerna. Eller åskådarna. Det är ett ovedersägligt faktum att flera av de afrikanska lagens spelare, efter gjort mål samlats och dansat i grupp för att fira målet och, kanske skapa en tro om att kollektivet, laget, faktiskt kan vinna. Regndansmetaforen är inte helt fel, då just förväntning om ett kommande tillstånd (regn-vinst-avancemang) innefattas. Rasism? Jag kan faktiskt inte se den. Men, jag är ju en dum fotbollsåskådare.
Debattartikeln är i sig fördomsfull. Den förutsätter att vi som tittar på matcherna är omedvetet rasistiska hjon som inte kan tänka självständigt. Det är fördomsfullhet i sin prydno. Och det är lektorn och doktoranden som för fram den fördomsfullheten, som ligger som en undertext i hela debattartikeln. Det framgår kanske att jag tycker att debattartikeln är dålig. Det tycker jag verkligen. Två ord har man hakat upp sig på. Undrar hur många ord som kommentatorer och studioexperter uttalat under de många, många timmar som de pratat, nästan oupphörligen. Om man då hakar upp sig på två ord, så skulle det vara intressant att väga dem mot alla de andra orden som uttalats. Min gissning är att andelen "kolonialistiska" och "rasistiska" ord eller metaforer får en andel av 0,00001 %. Med en statistisk metafor kan vi säga att det värdet ligger inom felmarginalen. Det har liksom inte hänt, sett till det stora hela.
Jag misstror inte debattörernas goda syfte. Men att på det här sättet övertolka ett par lösryckta metaforer, det motverkar bara syftet. Det blir löjligt. För vi fotbollsåskådare är också reflexiva varelser. För det är faktiskt 2010, jag lovar! Visst finns det enstaka rasister på våra svenska läktare, det går inte att förneka. Likaväl som det finns rasister på våra arbetsplatser, inklusive universiteten. Men jag vill påstå att det är en försvinnande, och liten andel rasister på de svenska läktarna. Och jag lovar att andelen antirasister är avsevärt fler. Några rent rasistiska grupperingar på svenska fotbollsläktare finns helt enkelt inte.
Tvärtom, det arbete som läggs ner av min favoritklubb Djurgården, till exempel med
Djurgårdsandan, på att tvärtom arbeta mot rasism och segregering, i samverkan med klubbar i såväl England (Charlton) och Holland (PSV) Belgien (Club Brygge) och Nordirland (Derry), med flera, är mycket omfattande. Ett antal klubbar i Sverige har följt exemplet, till exempel AIK och IFK Göteborg. Jag tror det hade tjänat antirasismen mycket mer, om debattörerna hade lagt fokus på dessa, reella och positiva exempel istället. Men det ger kanske inga häftiga rubriker och plats på debattsidor?
Så har Villa missat en straff också, shit happens. Eller med "kolonialistisk" metafor, killens knän skakade som klapprande kastanjetter, så han missade.
Läs mer i
Exp,
Exp,
Exp,
AB,
AB,
AB,
DN,
DN,
DN,
Svd,
Svd,
Svd,
GP,
GP,
GP.
Tre VM-kvartsfinaler spelade och en kvar. Vad säger man? Wow! Eller kanske vov?
En liten tagg i hjärtat finns kvar hos mig, som imponerats av många av de ghanesiska spelarna. Och om en liten tagg sitter kvar i mitt hjärta, är det knappast något mot den tjocka påle som sannolikt sitter kvar i anfallaren Asamoah Gyans hjärta.
Med hänvisning till forskning redovisad i DN, där det slås fast att barn i utsatta situationer tröstas bäst av hundar, jämfört med vuxna eller mjukdjur, tror Sederade dagsedlar att samma kan gälla ledsna världsspelare och landslagscoacher. Vi förordar därför en liten pudel till vår gamle kämpe Diego 
Armando Maradona, för att hålla stressnivåerna i schack och för uttalandena innan matchen. Straffsumpare Gyan i Ghana ordineras en liten spets, som plåster på såren. (Att duktige backen Sarpei i Ghana ordineras att gosa med en shar pei är ju självklart.)
Men vad ska tuffe Dunga, numer ex-coach i Brasilien ordineras. Ja, vad sjutton, en liten dingo kan väl duga till kvällspromenaderna?
Wow, den där historien...den där jävla historien! Den där jävla historien och dess underbara hemskhet i form av upprepningen. 
Det var 
så skulle Audin nästan på autopilot trycka in ett par bollar bakom en tunn röd engelsk backlinje som samtidigt var upptagna med att knuffa igång sin Morris Minor. 
