Visar inlägg med etikett Offentligt/Privat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Offentligt/Privat. Visa alla inlägg

lördag 10 juli 2010

Littorin kontra Bildt - om små brott och stora.

Så har fågeln viskat i våra öron till slut. Det brottsliga som Aftonbladet ställde frågor om, och på så sätt också anklagade borgaralliansens arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin för, var sexköp från prostituerad vuxen kvinna. Snaskigt? Kanske. Grund att avgå? Jo, sannolikt. Hanterat väl av moderatledning och statsminister? Inte en chans.

Det finns inga giltiga försvar för att en hög politiker, moderaternas partisekreterare och sedermera arbetsmarknadsminister, begår brott. I det aktuella fallet var det en människa i en situation privat som var oerhört pressande och med ett arbete som var oerhört stressande. En människa i en livskris, kanske man till och med kan säga. Det finns, från Sederade dagsedlars sida, en förståelse för att människor inte alltid agerar rationellt, i sådana situationer. Man som kvinna. Hög som låg. Vi har många exempel genom historien och detta lär inte vara det sista. Vi har dessutom många exempel på solkigheter kopplade till sexualitet eller prostitution hos samhällets absoluta toppar - kungar, toppchefer och statsministrar inkluderade. Det här lär inte vara det sista.

Det som snarare stör, ja upprör, Sederade dagsedlar är snarare två förhållanden. De är båda uttryck för hyckleri. Det första är det uppenbara hycklerit som Sven Otto Littorin själv står för genom att försöka skapa en bild av att han varit utsatt för något speciellt "drev" som förpestat livet för hans barn genom att media förstorat upp hans segdragna skilsmässa och vårdnadstvist. Eller hans period på hjärtintensiven för ett halvår sen. Så har inte varit fallet, vilket t ex illustreras av SR's Medierna idag. Totalt tio artiklar har skrivits på dessa temata i tre tidningar (AB, Expressen och Metro) under åren. Littorins barns namn nämns ingen gång. Men att en vuxen man gömmer sitt solkiga sexköp genom att skyffla fram sina tre barn i skottlinjen på en gråtmild presskonferens, och sen gömmer sig för världen, det är hyckleri på hög nivå. Det är inte heller värdigt.

Sederade dagsedlar vill dock lyfta fram moderaternas partiledning och min gamle kompis Fredda Reinfeldt i ljuset som de främsta såväl hycklarna som fegisarna i hela soppan. Varför då, undrar du kanske? Två huvudsakliga skäl finns. Det första är att Fredda, och Schlingman på ett närmast stalinistiskt vis, tagit sin hand från den gamle kamraten Littorin innan han är vare sig dömd i media eller i domstol. De moderata politrukerna raderade sin arbetsmarknadsminister, som ju varit en del i de moderata avantgardet, i revolutionen av den svenska arbetsmarknadspolitiken syftande till hårdare tag mot sjuk och svag, från bland annat regeringens hemsida typ två sekunder efter hans avgång. Han "finns" inte. Har han "funnits" över huvud taget? Partisekreterar-Schlingman vet inte var han finns och är sen "på semester med familjen". Alla vänder Littorin ryggen. Man "vet inte ens om han är medlem i partiet". I alla fall tills idag, då Fredda Reinfeldt håller presskonferens där han enligt SR's luncheko "dementerar" uppgifterna och "tror att man talar sanning till sin statsminister". (Jo, jo, det har vi ju sett exempel på tidigare...) Om det nu är så, varför inte ge sin arbetsmarknadsminister och nära vän Littorin stöd, att fortsätta som minister de sista månaderna av mandatperioden? Avlasta sin minister, om det nu är så att det bara är problem i privatlivet som spökar?

Men alla som såg Sven Otto Littorin under Almedalsveckans första dagar, t ex i Expressens Web-tv, såg en glad, avspänd och skämtande minister. Han sågs på kvällen hinka bira i glatt samspråk med socialdemokraternas gamle partisekreterare Lars Stjernkvist. När han konfronterades av Aftonbladets reporter på Visby flygplats, var han inledningsvis också på glatt humör och var på kvällen på väg att vara gäst-dj på en Visbykrog på kvällen. Om detta var en minister i kris, ja då lurade uppträdandet i alla fall mig. Att krisen drabbade Littorin efter Aftonbladets frågor, det framstår som obestridligt.

Sederade dagsedlar tycker för det andra, att statsminister Reinfeldt och moderatledningen i sitt handlande hycklar. Hyckleriet blir desto större, då utrikesminister Carl Bildts agerande i styrelsen för Lundin Oil, utreds av internationella åklagarkammaren för folkrättsbrott! Där talar vi sannerligen om brott med fängelse i straffskalan! Och enbart på grund av snöd ekonomisk vinnings skull. Handlingar, som i sina konsekvenser lett till död och att människor fått fly sina hem! Men Carl Bildt hålls om ryggen av moderatledningen. Carl Bildt tvingas inte ta en time out. Carl Bildt raderas inte från regeringshemsidor. Det vågar inte fegisarna i moderatledningen. Det, mina damer och herrar är hyckleri i sin prydno och det stinker.

Läs i AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, SVT, DN, DN, GP, GP, Syds, Syds.

lördag 26 juni 2010

Tveksam larmrapport i GP!

Med anledning av uppgifterna i GP om att folkpartister är gravt överrepresenterade bland "samhällsforskare". I liberala GP's rubriksättning blev det till och med "Forskare gillar FP"... så chict. Riktigt så illa är det inte i verkligheten, som tur är!

"Samhällsforskare" var i undersökningen likvärdigt med: "forskare i företagsekonomi, nationalekonomi, juridik, ekonomisk historia, statsvetenskap, genusvetenskap och sociologi".

För det första, är beteckningen samhällsforskare dels inte ett speciellt bra samlingsnamn för den ovannämnda skaran delvis ganska disparata forskningsdiscipliner. För det andra, har en mängd minst lika, och i vissa fall mycket mer relevanta forskningsämnen som socialpsykologi, socialt arbete, socialantropologi, cultural studies, medie- och kommunikationsvetenskap, arbetsvetenskap, med flera, uppenbarligen definierats bort från att tillhöra "samhällsforskningen". Det är märkligt. Det påverkar, vill jag utan tvekan påstå, resultaten i just en folkpartivänlig riktning. Detta då det är allmänt känt att framför allt statsvetare, men också just jurister, företagsekonomer samt delvis nationalekonomer är pålitliga "folkpartibastioner", fyllda av karriärister som vill göra karriär i EU eller statsförvaltningen. Eller för den skull i en kamratlig miljö på vissa universitetsinstitutioner som är högliberala. Och jag vill poängtera, att det finns, om än i minskande grad, precis lika "röda" institutioner och, i viss mån ämnen.

Men, som en kategorisering av läget inom "samhällsforskningen", känns undersökningen som ligger till grund för artikeln sammantaget något märklig. Och missvisande. Vi återställer ordningen genom att ge oss själva en klapp på axeln med följande forskarcitat:

In general it is always empirical businessmen we are talking about when we refer to political economists, (who represent) their scientific creed and form of existence.


Svd hade "nyheten" för fyra månader sen. Mer eller mindre relaterade nyheter även hos Exp, DN, AB, SVT, SvD, SvD.

onsdag 23 juni 2010

Rapport från den offentliga vården

Sederade dagsedlar är för tillfället uppdaterad från hjärtat av de offentliga verksamheternas värld. Vården. Sjukhus närmare bestämt.

Och några dagars vistelse till har utlovats. Ute skiner solen. Jag sitter vid patientdatorn. Tjoho! Och på fredag är det midsommar. Kanske blir man utsläppt till midsommarnubben? Kanske blir det lingondricka och vätskedrivande i armveckskanyl istället? Vi får se. Men jag tar tillfället i akt och ger en mycket kortfattad rapport från den så förtalade och "ineffektiva" offentliga vården.

1. Tiden från inträdet i akutväntsal till uppläggning på undersökningsbrits med papper. Cirka tio minuter. Då inberäknat inledande utvärderingssamtal med mottagningssköterska.
2. Tid från uppläggning av min vackra, feta kropp på undersökningsbrits till första läkarkontakt och tagande av ett otal blodprover, ekg, syremättnad, temperatur med mera. Cirka tio minuter till.
3. Tid från provtagning till ny läkarkontakt som återkommer med provresultat, ca 30 minuter.
4. Väntetid till transport upp till avdelning i fullbelagda tider (pga semestrar) ca 20 minuter.
5. Mottagningssamtal med sköterska på avdelning där önskemål om vegetarisk kost framförs, klockan 15.55. Sköterska tveksam om det går ordna med så kort varsel.
6. 16.00 Fotbolls-vm, Frankrike-Sydafrika på platt-tvn på mitt enkelrum med toa och sjöutsikt (!).
7. 16.42 transport ner till röntgenavdelning per säng. (16.46 blåste rimligen domarn av för halvtid i Frankrike-Sydafrika, så jag missade ca 4 minuter av första halvlek :-( )
8. 17.05 tillbaka på mitt rum efter såväl lungröntgen som datortomografi genomförts i två olika rum. (17.00 blåste rimligen domarn för avspark i andra halvlek i Frankrike-Sydafrika, så jag missade 5 minuter av andra halvlek också :-( )
9. 17.15 kommer min middag. Vegetariskt!

Ja, sådär rullar det på. Jag är supernöjd med bemötandet här - alltid personligt, alltid vänligt, nästan alltid kompetent (vad jag kan bedöma). Jag är imponerad av hur informationen passas mellan avdelningar, skift och personalkategorier. Med mera.

Tänk om min egen arbetsplats fungerade så här väl...

måndag 14 juni 2010

Hyenorna flockas runt vård och skola

När riskkapitalisterna flockas kring våra gemensamt finansierade och i allt ökande grad privat profiterande verksamheter inom vård, omsorg och skola, är det väl ändå dags att sätta ner foten och säga stopp!?

SVT's Rapport planerade ikväll visa ett reportage om hur det borgerliga privatiseringsvansinnet stinker. (Det verkar dessvärre lyfts ut precis i sista stund. Vi hoppas det kommer imorgon istället.) Närmast helt utan risk, suger dessa företagarnas stråtrövare märgen ur den offentliga verksamheten. Dessutom med mindre och mindre offentlig insyn i hur verksamheten för våra gamla, sjuka och barn, då offentlighetsprincipen och meddelarfriheten som bekant inte gäller för privatanställda. Det är skamligt.

Expressen visar upp vanvården hos privata märgsugarna Attendo Care här. Tidningen ETC har två mycket bra artiklar om privatiseringssvindleriet här och här. Vänstern i Sjöbo motionerar samtidigt, retoriskt, om att införa kommunala frisörer i konsekvensens namn.

Centerpartiets överkompetenta infrastrukturminister Åsa Thorstensson vill nu privatisera Posten. Allt den kvinnan tar i blir kaos. "Postlagen kommer ge en marknad som fungerar perfekt" klämmer hon ur sig i Aftonbladet. Jag befarar det värsta även denna gång. Stoppa privatiseringshysterin!

Det enda som borde säljas ut är Hovet. De ska ju vara en vinstaffär för landet hävdas det ofta, så kom igen kära riskkapitalister, köp dom istället.

Se även DN.

måndag 7 juni 2010

Moralisk panik om privatsurfande på jobbet

Indignerade panikrubriker: Banverkets personal satt och surfade på internet i vintras. På icke-arbetsrelaterade sajter. Nån tittade till och med på nakenmaterial. Hu! Så får man väl inte göra?! Fy på sig! Stjäla tid från arbetsköparen, va? Det ska vi slå ner på! Förbjud! Övervaka! Straffa!

En mer sansad bedömning ger vid handen att vi människor kanske behöver ta pauser från lösandet av arbetsuppgifterna för handen, för att i längden vara produktiva och effektiva. Vi är inte robotar. Bilden av att arbetaren ska vara fjättrad vid sin maskin, sin kontorsmöbel, eller sitt arbetsredskap och obrutet producera på topp mellan instämpling och utstämpling, är en rest av ett i allra högsta grad förlegat synsätt på arbete. Det är ett synsätt som rimmar illa med de krav och förväntningar på självständighet, kreativitet med mera, som kännetecknar många arbeten i det senmoderna arbetslivet.

Och tänk om det kan vara tvärtom, hörni? Tänk om det skulle vara så att människor som privatsurfar "på arbetstid" och alltså "stjäl" från den goda arbetsköparen, i själva verket är mer produktiva än de som hindras göra det? "Ha, ha, dra den om Rödluvan också", skrockar Luthers mobb - "det är omöjligt". Sorry Luther och ni som vill ha totalabsorberade arbetare som är 100% arbete hela tiden! Sorry grabbar och tjejer, för det visar sig att de som privatsurfar är mer produktiva, koncentrerade och kreativa än de som hindras. I procent, 9 % mer effektiva, enligt forskaren Brent Coker vid universitetet i Melbourne. Se detta inslag om de nya rönen.

Den moraliska panik som är förknippad med negativa värderingar av "lättja" och "smitande" som i inte så liten grad kännetecknar pressrapportering och en hel del inlägg på internet om privatsurfning på arbetet är besvärande. Dessvärre, den riskerar att i fler och fler organisationer omsättas i disciplinerande regler för datoranvändningen eller blockering av tillgång till internet.

Det senmoderna arbetslivet kännetecknas av en ökad uppluckring mellan arbete och fritid sägs det. Det gäller förvisso inte alla arbeten, men ändå. Det verkar dock som att det är ok att vi kollar jobbmail hemma eller är nåbara på semestern. Men gunåde den som klickar in sig på ett youtubeklipp på arbetsplatsen... Alltså, uppluckringen av gränserna mellan arbete och fritid måste i så fall tillåtas gå så att säga i båda riktningarna. Annars handlar det ju om att arbetet ockuperar mer och mer av vår tid, och dessutom obetalt. Surfa på!

Se artiklar hos SVT, AB, AB, Exp, Exp, DN, SvD, Metro, DI, E24, E24.

tisdag 25 maj 2010

Ansiktslöshetens spegel

Drömmen om ansiktslöshetens spegel,
undvikandet av offentligheten,

en flykt, att sätta segel,

mot rymden, mörkret, tomheten.


Men samtidigt,

denna sig påtvingande samtidighet,

kräver högtidligt,

ett utvikande i offentlighet.


Med anledning av rapporteringen om hur Facebooks användares uppgifter, som de trodde var dolda utom för de utvalda få, uppenbarligen var öppna för vem som helst att granska. Ännu en miss som drabbar användarna som gärna vill båda ha offentlighetskakan kvar och ha stoppat i sig den med tangentbordskrokiga fingrar framför narcissistskärmen.

Sederade dagsedlar förstår därför bara delvis varför den "officiella lämna Facebook-dagen" utlysts till 31 maj. Läs gärna också denna artikel på IDG och PC för alla 1 och 2.

Nyheten presenteras i Aftonbladet, Expressen, SvD.