Rapport från den offentliga vården

Sederade dagsedlar är för tillfället uppdaterad från hjärtat av de offentliga verksamheternas värld. Vården. Sjukhus närmare bestämt.

Och några dagars vistelse till har utlovats. Ute skiner solen. Jag sitter vid patientdatorn. Tjoho! Och på fredag är det midsommar. Kanske blir man utsläppt till midsommarnubben? Kanske blir det lingondricka och vätskedrivande i armveckskanyl istället? Vi får se. Men jag tar tillfället i akt och ger en mycket kortfattad rapport från den så förtalade och "ineffektiva" offentliga vården.

1. Tiden från inträdet i akutväntsal till uppläggning på undersökningsbrits med papper. Cirka tio minuter. Då inberäknat inledande utvärderingssamtal med mottagningssköterska.
2. Tid från uppläggning av min vackra, feta kropp på undersökningsbrits till första läkarkontakt och tagande av ett otal blodprover, ekg, syremättnad, temperatur med mera. Cirka tio minuter till.
3. Tid från provtagning till ny läkarkontakt som återkommer med provresultat, ca 30 minuter.
4. Väntetid till transport upp till avdelning i fullbelagda tider (pga semestrar) ca 20 minuter.
5. Mottagningssamtal med sköterska på avdelning där önskemål om vegetarisk kost framförs, klockan 15.55. Sköterska tveksam om det går ordna med så kort varsel.
6. 16.00 Fotbolls-vm, Frankrike-Sydafrika på platt-tvn på mitt enkelrum med toa och sjöutsikt (!).
7. 16.42 transport ner till röntgenavdelning per säng. (16.46 blåste rimligen domarn av för halvtid i Frankrike-Sydafrika, så jag missade ca 4 minuter av första halvlek :-( )
8. 17.05 tillbaka på mitt rum efter såväl lungröntgen som datortomografi genomförts i två olika rum. (17.00 blåste rimligen domarn för avspark i andra halvlek i Frankrike-Sydafrika, så jag missade 5 minuter av andra halvlek också :-( )
9. 17.15 kommer min middag. Vegetariskt!

Ja, sådär rullar det på. Jag är supernöjd med bemötandet här - alltid personligt, alltid vänligt, nästan alltid kompetent (vad jag kan bedöma). Jag är imponerad av hur informationen passas mellan avdelningar, skift och personalkategorier. Med mera.

Tänk om min egen arbetsplats fungerade så här väl...

Gripande om arbetarkamp med nutida relevans

Håller på att läsa en fantastisk bok. Det är den engelske författaren David Peace bok GB84. GB syftar på Storbritannien och 84 på 1984. I fokus är den långa hårda kampen som det brittiska gruvarbetarförbundet förde, och i slutänden förlorade, mot Thatcher och hennes medlöpares mord på gruvindustrin i landet. Men den är också aktuell i nuet, till exempel rörande Carl Bildts inblandning i folkrättsbrott i Sudan som nu utreds. Mer om det i slutet av inlägget.

I boken får vi följa den hårda kampen vid "the picket lines", slagsmålen med svartfötter, polis och militärs närmast diktatoriska bevakning och övervåld. Vi får också möta ledarna för olika fraktioner inom gruvarbetarförbundet "back stage".

Det är inte en lätt bok att komma in i. Men efter 30-40 sidor lossnar det. En viss kunskap om konflikten sen tidigare är kanske att rekommendera dock.

Det är en suggestiv, gripande skildring av arbetarklassens livsbetingelser och vardagsliv samtidigt som författaren inte backar för att visa avigsidan i arbetarklasskulturen också.

David Peace är också författaren till de fyra böcker, som blev till de tre Red Riding-filmerna, som kom förra året. De är en fantastisk skildring av miljö, kultur och svindleri i norra England från mitten av 70-talet och något decennium framåt, kopplat till mordutredningen av seriemördaren kallad The Yorkshire Ripper. Mumma för anglofilen! Han är också författaren bakom The Damned United.

Ett par låtar får ackompanjera tipset! The Men They Couldn't Hang - Shirt of Blue först:



Och sen vår gamle arbetarpoet Billy Bragg - Which Side Are You On?



Båda fångar emotioner från en tid där arbetares organisering faktiskt var på liv och död och repressionen från stat och kapital brutal. Svårt att se framför sig i dagens samförståndsanda och på-ryggen-platt-liggande fackliga toppledare i Sverige. Men historien har en förmåga att upprepa sig. Glöm inte Ådalen -31 då svensk militär på kapitalisternas vägnar dödade fredligt demonstrerande arbetare. Och det var inte första gången det hänt i Sverige. Tories regerar nu i Storbritannien igen och startar med ett gigantiskt nedskärningsprojekt på närmare 600 miljarder. Undrar vilka som drabbas?

Kanske inte heller sista gången? Vi lever i en tid av närmast total dominans för kapitalismen som idé och genomförd politik. Vi lever i en tid där storbolagen ljuger och trixar, medan miljön och "de små människorna" får ta smällen. Vi lever i en tid där statligt ägda bolag har ledningar som tydligen gör precis vad de vill, och investerar 13 miljarder i den ekologiska katastrof som brunkolskraftverk i Tyskland är. Vi lever i en tid när svenska utrikesministrar utreds av åklagare för folkrättsbrott i Sudan. Där militären gått svenska oljekapitalisters ärenden och begått ofantliga övergrepp mot befolkningen. Det är samtidigt pinsamt och skamligt.

Se SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, AB, AB, AB, AB, Exp, Exp, Exp, Exp, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD.

Hyenorna flockas runt vård och skola

När riskkapitalisterna flockas kring våra gemensamt finansierade och i allt ökande grad privat profiterande verksamheter inom vård, omsorg och skola, är det väl ändå dags att sätta ner foten och säga stopp!?

SVT's Rapport planerade ikväll visa ett reportage om hur det borgerliga privatiseringsvansinnet stinker. (Det verkar dessvärre lyfts ut precis i sista stund. Vi hoppas det kommer imorgon istället.) Närmast helt utan risk, suger dessa företagarnas stråtrövare märgen ur den offentliga verksamheten. Dessutom med mindre och mindre offentlig insyn i hur verksamheten för våra gamla, sjuka och barn, då offentlighetsprincipen och meddelarfriheten som bekant inte gäller för privatanställda. Det är skamligt.

Expressen visar upp vanvården hos privata märgsugarna Attendo Care här. Tidningen ETC har två mycket bra artiklar om privatiseringssvindleriet här och här. Vänstern i Sjöbo motionerar samtidigt, retoriskt, om att införa kommunala frisörer i konsekvensens namn.

Centerpartiets överkompetenta infrastrukturminister Åsa Thorstensson vill nu privatisera Posten. Allt den kvinnan tar i blir kaos. "Postlagen kommer ge en marknad som fungerar perfekt" klämmer hon ur sig i Aftonbladet. Jag befarar det värsta även denna gång. Stoppa privatiseringshysterin!

Det enda som borde säljas ut är Hovet. De ska ju vara en vinstaffär för landet hävdas det ofta, så kom igen kära riskkapitalister, köp dom istället.

Se även DN.

Moralisk panik om privatsurfande på jobbet

Indignerade panikrubriker: Banverkets personal satt och surfade på internet i vintras. På icke-arbetsrelaterade sajter. Nån tittade till och med på nakenmaterial. Hu! Så får man väl inte göra?! Fy på sig! Stjäla tid från arbetsköparen, va? Det ska vi slå ner på! Förbjud! Övervaka! Straffa!

En mer sansad bedömning ger vid handen att vi människor kanske behöver ta pauser från lösandet av arbetsuppgifterna för handen, för att i längden vara produktiva och effektiva. Vi är inte robotar. Bilden av att arbetaren ska vara fjättrad vid sin maskin, sin kontorsmöbel, eller sitt arbetsredskap och obrutet producera på topp mellan instämpling och utstämpling, är en rest av ett i allra högsta grad förlegat synsätt på arbete. Det är ett synsätt som rimmar illa med de krav och förväntningar på självständighet, kreativitet med mera, som kännetecknar många arbeten i det senmoderna arbetslivet.

Och tänk om det kan vara tvärtom, hörni? Tänk om det skulle vara så att människor som privatsurfar "på arbetstid" och alltså "stjäl" från den goda arbetsköparen, i själva verket är mer produktiva än de som hindras göra det? "Ha, ha, dra den om Rödluvan också", skrockar Luthers mobb - "det är omöjligt". Sorry Luther och ni som vill ha totalabsorberade arbetare som är 100% arbete hela tiden! Sorry grabbar och tjejer, för det visar sig att de som privatsurfar är mer produktiva, koncentrerade och kreativa än de som hindras. I procent, 9 % mer effektiva, enligt forskaren Brent Coker vid universitetet i Melbourne. Se detta inslag om de nya rönen.

Den moraliska panik som är förknippad med negativa värderingar av "lättja" och "smitande" som i inte så liten grad kännetecknar pressrapportering och en hel del inlägg på internet om privatsurfning på arbetet är besvärande. Dessvärre, den riskerar att i fler och fler organisationer omsättas i disciplinerande regler för datoranvändningen eller blockering av tillgång till internet.

Det senmoderna arbetslivet kännetecknas av en ökad uppluckring mellan arbete och fritid sägs det. Det gäller förvisso inte alla arbeten, men ändå. Det verkar dock som att det är ok att vi kollar jobbmail hemma eller är nåbara på semestern. Men gunåde den som klickar in sig på ett youtubeklipp på arbetsplatsen... Alltså, uppluckringen av gränserna mellan arbete och fritid måste i så fall tillåtas gå så att säga i båda riktningarna. Annars handlar det ju om att arbetet ockuperar mer och mer av vår tid, och dessutom obetalt. Surfa på!

Se artiklar hos SVT, AB, AB, Exp, Exp, DN, SvD, Metro, DI, E24, E24.