"Idrott och politik hör inte ihop", får man ofta höra, av såväl idrottsförbunds-pampar som av idrottsintresserade. Pyttsan! Maken till innehållslös klyscha finns knappt. Politik och idrott är intimt sammanvävda på många plan, kanske speciellt inom fotbollen.Det kan tyckas märkligt att ropa efter bojkott mot Israel på det idrottsliga planet i allmänhet och den på fredag stundande U21-kvalmatchen planerad äga rum i Tel Aviv i synnerhet. Det är inte ett dugg märkligt. Det är tvärtom närmast ett måste. Jag har tidigare skrivit om det
här. Politik och idrott är oskiljaktiga från varandra.
För det första: Det är faktiskt inte som Svenska Fotbollförbundets ordförande Lagrell hävdar, så enkelt att det bara är att lämna över beslutet till UEFA och FIFA. Svenska Fotbollförbundet är den största statsbidragstagaren bland alla Riksidrottsförbundets medlemmar, tillsammans med Korpen. Senaste tilldelningen var, enligt
Svenska Dagbladet 22 000 000 kr. Tjugotvå miljoner kronor av statliga medel. Då är det knappast fråga om en rörelse med vattentäta skott till politiken, va?
Det finns givetvis mängder av kopplingar mellan idrottsrörelse och politik på regional- och lokalplanen också. Inte alltid så smickrande, utan ibland med en bismak av vänskapskorruption och kotterier. Ta till exempel relationerna mellan byggjätten PEAB, Svenska Fotbollförbundet och Solna stads moderata ledning i samband med projektet Nationalarenan (eller vad den kommer kallas, antagligen något som börjar med PEA...). Korruptionsmisstankarna är uppenbara, när det i
Dagens Samhälle uppdagas att

stadsdirektören i Solna, Sune Reinhold, utöver sin lön från kommunen drog in 25 000 kr i månaden i ersättning för grumliga extraknäck åt ett antal bolag. Vilka bolag undrar ni? De som stod bakom bygget av arenan, där Reinhold medverkat till att kommunen är medfinansiär med 218 miljoner skattekronor. Korruption? Jodå. Hänger politik och fotboll ihop. Jajamän. I Sverige? Oh, yeah!
Kopplingen mellan idrott och politik på det internationella planet är så uppenbar på många sätt och vis. På gott och på ont. "Medvetet" och "omedvetet". Rätt eller fel. Det går inte att redogöra för en mängd exempel i det här forumet. Några korta uppenbara fall kan dock anges. Det berömda "fotbollskriget" mellan El Salvador och Honduras 1969 som
Ryszard Kapuscinski beskriver i boken Fotbollskriget.

Fotbollsrelaterat våld mellan supportrar till kroatiska Dinamo Zagreb respektive serbiska klubben Röda Stjärnan från Belgrad strax före kriget i forna Jugoslavien bröt ut. Att den ökände krigsförbrytaren "
Arkan" rekryterade sin paramilitära styrka Tigrarna huvudsakligen från huliganer, Delije, som följde (och följer) Röda Stjärnan Belgrad är klarlagt. Delije kämpar nu för serbisk överhet i Kosovo, se deras
hemsida. Likaså kan ju konstateras att den som sedermera blev Kroatiens president, Franjo Tudjman, vid tiden för kravallerna var Dinamo Zagrebs ordförande. Dinamos huligangruppering
Bad Blue Boys - med band till Tudjman - bidrog utan tvekan till de nationalistiska kroatiska stämningarna och påföljande konflikt. Se en video från 1990
här.
Kopplingen mellan klass och fotboll är uppenbar och utkristalliserar sig dels t ex som i Storbritannien genom att ursprungligen vara en arbetarklass-sport, och där överklassen istället pysslat med rugby, cricket och polo. Men kopplingen är också uppenbar när det gäller renodlad klasstillhörighet och grundande av separata föreningar och supporterskap relaterat till detta, där vissa klubbar är "arbetarklubbar" och andra "överklassklubbar". I Sverige t ex representerat och reproducerat i GAIS respektive Örgryte IS i Göteborg. Många fler exempel finns.
Makt och motstånd mot makt, som sammanlänkar såväl klass som etnicitet eller religion, manifesteras inte sällan heller i fotbollen. Det tydligaste exemplet är kanske relationen mellan det "irländska, katolska, underklasslaget" Celtic och det "brittiska och protestantiska" (och därmed länkat till överheten oavsett klasstillhörighet hos supportrarna) Rangers i Glasgow. Politik och fotboll? Sammanlänkade? Jepp. I allra högsta grad.
Politisk maktutövning och ideologisk skolning genom idrotten finns många

praktexempel på, dessutom. Tyska nazismen är inte möjlig att separera från idealen om frisksport, friluftsliv och gymnastik, som skulle stärka de ariska supermänniskorna. Javisst, strömningen genomsyrade även svenskt 30- och 40-tal. Arrangemanget av de olympiska spelen i Berlin 1936, var bara juvelen i den nazistiska kroppsidealismens krona. Att sen den svarte Jesse Owens blev spelens okrönte kung, var lite smolk i den nazistiska glädjebägaren, möjligen.
De kommunistiska staternas satsningar på idrottande män och kvinnor, barn och ungdomar i syfte att visa på systemets överlägsenhet jämfört det förslappade väst, under kalla krigets dagar, är ett annat exempel. Man skydde inga medel, vare sig dopning eller brutal disciplinering av små barn, för att hamna högst på prispallarna. Ingen vacker historia det heller.

Men disciplinen stötte ibland på patrull, exempelvis när Ungern mötte Sovjetunionen i vattenpolo under Melbourne OS 1956. Blodet stänkte friskt i vattnet när ungrarna tog chansen att klappa på representanter för den makt som marscherat in i Ungern med armén samma år. Likaså var det under sjuttio- och åttiotalen alltid lika spännande att se hur det tjeckiska ishockeylaget i VM höjde sig moraliskt och köttade på de Sovjetiska representanterna för det upplevda förtrycket.
Vi kan fortsätta hur länge som helst, egentligen. Knutna nävar med svarta handskar i Mexico OS, bojkotter av OS i Moskva, bojkotter av OS i Los Angeles, Chile-matchen i Båstad, osv. Poängen är glasklar. Det går inte att separera idrott och politik. Idrotten kan vara ett sätt att såväl utöva politisk makt och inflytande. Men den kan också vara en arena för en protest mot ett vidrigt politiskt förtryck.
Svenska Fotbollförbundet har möjligheten att bidra till just en sådan protest nu, genom att bojkotta U21-landskampen i Tel Aviv på fredag. Svenska förbundet kan fatta självständiga beslut! Skulle UEFA eller FIFA stänga ute oss från kvalet är det ett litet offer för en stor sak.
Se artiklar i
AB,
AB,
AB,
Exp,
Exp,
DN,
DN,
SvD,
SvD,
SvD,
GP,
GP,
SVT,
Sydsv,
Sydsv,
Sydsv.