Sporadiska kommentarer om samhällsfenomen, politik, kultur och fotboll.
Med inspiration från Stig Dagermans dagsedlar i Arbetaren. Inspirerad av en ilska, förvåning och vanmakt i det senmoderna samhället och ångesten relaterade till dess krav. Inspirerad av The Chameleons mörker. Och av Djurgårdens IF's bländande spel i Svenska Fotbollförbundets misshandlade Allsvenska.
Med anledning av uppgifterna i GP om att folkpartister är gravt överrepresenterade bland "samhällsforskare". I liberala GP's rubriksättning blev det till och med "Forskare gillar FP"... så chict. Riktigt så illa är det inte i verkligheten, som tur är!
"Samhällsforskare" var i undersökningen likvärdigt med: "forskare i företagsekonomi, nationalekonomi, juridik, ekonomisk historia, statsvetenskap, genusvetenskap och sociologi".
För det första, är beteckningen samhällsforskare dels inte ett speciellt bra samlingsnamn för den ovannämnda skaran delvis ganska disparata forskningsdiscipliner. För det andra, har en mängd minst lika, och i vissa fall mycket mer relevanta forskningsämnen som socialpsykologi, socialt arbete, socialantropologi, cultural studies, medie- och kommunikationsvetenskap, arbetsvetenskap, med flera, uppenbarligen definierats bort från att tillhöra "samhällsforskningen". Det är märkligt. Det påverkar, vill jag utan tvekan påstå, resultaten i just en folkpartivänlig riktning. Detta då det är allmänt känt att framför allt statsvetare, men också just jurister, företagsekonomer samt delvis nationalekonomer är pålitliga "folkpartibastioner", fyllda av karriärister som vill göra karriär i EU eller statsförvaltningen. Eller för den skull i en kamratlig miljö på vissa universitetsinstitutioner som är högliberala. Och jag vill poängtera, att det finns, om än i minskande grad, precis lika "röda" institutioner och, i viss mån ämnen.
Men, som en kategorisering av läget inom "samhällsforskningen", känns undersökningen som ligger till grund för artikeln sammantaget något märklig. Och missvisande. Vi återställer ordningen genom att ge oss själva en klapp på axeln med följande forskarcitat:
In general it is always empirical businessmen we are talking about when we refer to political economists, (who represent) their scientific creed and form of existence.
"Varumärkesforskaren" Eva Ossiansson från Handelshögskolan i Göteborg fick häromdagen en artikel publicerad på Aftonbladets debattsida. Ska man skriva andra på näsan att de måste "sticka ut för att vinna", så kanske man ska ha en poäng med sin artikel i alla fall. Annars "sticker den ju ut" bara som ett fall av dumhet. Tja, det kanske var avsikten - det viktiga var ju att "sticka ut", enligt Ossiansson.
Artikeln ifråga är mer än lovligt banal och saknade användbara poänger, tvingas man säga. Om artikeln ifråga är en rimlig temperaturmätare på Handelshögskolan i Göteborgs kompetens i varumärkes-/branding-frågor, så kan alla konkurrenter dra på smilbanden och casha in vad gäller marknadsandelar. Artikeln andas nämligen sjuttiotal, vad gäller insikt i fråga om varumärkning. Det kan väl ändå inte ha varit meningen, eller?
Förutom att Ossiansson tror att varumärkning handlar om att "ett starkt varumärke skapar känslor och engagemang", vilket är en förenkling, så anför hon efter en mer än lovligt fördomsfull sågning av svenskars politiska engagemang i allmänhet, närmast löjeväckande exempel på lyckade politiska varumärken. Ossiansson menar, tydligen på fullaste allvar, att "Valrörelsen verkar gå samma öde till mötes som veckohandlingen av mat.
Debatterna är få och saknar sting. Om alternativen inte skiljer sig nämnvärt från varandra ser väljarna heller ingen anledning till att engagera sig eller ens gå att rösta, mat måste man ju ha men att gå och rösta…?
Det är därför inte så konstigt att nya politiska partier såsom Piratpartiet, Pensionärspartiet eller Feministiskt initiativ kan få ett genomslag. De för fram en fråga, vilken de sticker ut från mängden med. Något som känns tydligt och aktuellt. De blir som ett alternativt varumärke som engagerar och sticker ut."
Hallå, varumärkesforskare Ossiansson på Handelshögskolan i Göteborg! Är du vaken? Menar du på fullaste allvar att Pensionärspartiet och Feministiskt initiativ samt Piratpartiet är bra exempel på din tes? Låt mig sia om de tre partiernas sammanlagda andel av rösterna i årets riksdagsval: tre procent, baby! Skulle något av dessa tre partier komma in i riksdagen (dvs 4 procent i riket eller minst 12 procent i en valkrets) då ska jag skriva in mig på nån av dina kurser och öka på CSN-skulden. Jag är dock lugn på den fronten.
Varumärkesforskare Ossiansson tror, att partier som "undviker mittenröran" och "vågar sticka ut, tro på sin sak" och "vara olydiga" kommer vara framgångsrika. Ja, du Ossiansson, det du beskriver är sannerligen en korrekt beskrivning på såväl Socialistiska Partiet som Nordiska Rikspartiet. (Är i skrivande stund osäker på om bägge existerar fortfarande, se dem som exempel, och fundera på varför jag och kanske du över huvud taget är osäkra på om de existerar nu...). Partierna i fråga lyckades utan tvekan knyta ett antal människor till respektive "varumärke" som "sticker ut", flera stycken på livstid. Några av dem på livstid på Kumla. Identifikationen med dessa varumärken var stark och blev en del i vad man kan kalla en stil eller livsstil. Samtidigt ryms samtliga deras väljare på valfri Ålandsfärja. Varumärke - yeah right. Läs den röriga artikeln här, om ni orkar. Inget jag rekommenderar, dock. Det hade varit oerhört mer intressant med en insiktsfull artikel om hur multisen British Petroleum hanterar det förhållande att människor nu associerar varumärket med klibbiga utsläpp som dödar havsliv och fåglar. Eller vad säger du Carl-Henric Svanberg: är inte BP: Brown - it's the new green en skön ny del av British Petroleums varumärke. Det engagerar ju folk... Video:
Det hade ju varit kul höra vad "varumärkesforskaren" Ossiansson gett för tips till katolska kyrkan: "Vafan, lite pedofili, hörni, det sticker ju ut! Kör på det!". Eller hur resonerar människan?
Andra som har problem med det här med varumärket är t ex Israels regering. Vi håller tummarna för att Rachel Corrie-skeppet kommer fram. Och att den israeliska regimen inser orimligheten i den nuvarande politiken. Det sista gäller Hamas också.
I sammetslen ökennatt, växer jätteöga fram, för att vårt ursprung få fatt, Tellus släktträds stam.
Tanken svindlar, vad kan teleskopet fånga? Kanske jätterymdspindlar? Kanske planeter av ånga?
Mörk materia söks i rymden! Beboeliga planeter på oändlig distans! Hål, svarta som synden! Kanske liv, om än med liten chans?
Astronomerna får dock akta sig, så att detta Extremt Stora Teleskop i början, inte riktas fel och istället kameran får fatt på BP's svarta samvete och oljesörjan.
Med anledning av uppgifter i SvD om att Sverige förväntas delfinansiera ett Extremt Stort Teleskop (Extremely Large Telescope - ELT) med 100 miljoner kronor. Teleskopet ska byggas i en öken i Chile och uppskattas kosta ca 10 miljarder kronor. Med teleskopet ska man bl a utföra "stjärnarkeologi" och fokusera "mörk materia och svarta hål". Jätteteleskopet ska vara mycket bättre än det nuvarande som bara var VLT. Alltså Very Large Telescope. Vad kommer framtida ännu-mera-jätteteleskop heta? Svårt att toppa "Extremt...". GFT, kanske? Gigantic Fucking Telescope?
Sederade dagsedlar vill dock peka på det förhållande att såväl mörk materia som svarta hål kan studeras på närmare håll. Fråga BP's ordförande Carl-Henric Svanberg till att börja med! Om han kan lockas fram från styrelsebunkern igen, vill säga.
Dölj kofoten under kjolen, läppstift som maskering, parfymera pistolen, överväg kastrering.
Låtsas du har kvinnlig charm, när du rånar mackar, misshandla med fyllig barm, fly i höga klackar.
Ersätt rånarluva med sjalett, bind ditt offer med kärringknut, ropa "hit med stålarna" i falsett, så blidkar du domare, åklagare och snut.
Med anledning av resultaten i den doktorsavhandling i psykologi som läggs fram vid Stockholms universitet i morgon. DN sammanfattar resultaten i rubriken "Kvinnor får lägre straff än män". Att fru Justitia knappast varit helt blind trots bindeln kommer ju inte direkt som någon överraskning. Förutom att hon tänder på det egna könet, tänder hon sannolikt också på ekonomiskt och kulturellt kapital. En liten adelstitel hos den åtalade kan också göra fru Justitia kåt misstänker jag. Det hon dock älskar mest är nog poliser. Då rinner saven till och vettet ut hos vår rättssymbol. Kunskapen om detta är inte ny, åklagarmyndigheten utredde detta för ett par år sen, se t ex Aftonbladet och SvD. Avhandlingsresultaten berättas också om i SVT.
Vetenskapen är ett säreget fält där käbblar professorer i seminarierum gällt där sticker doktorander varandra i rygg där ligger docenten med student ung och snygg där lägger karriärönskan våt filt över tanken där oroas lektorn över saldot på banken där skrivs forskningsansökningar i parti och minut där är tonern i laserskrivarn alltid slut där är det viktigt att sig meritera där görs det bäst genom att aldrig protestera där skrivs oläsliga svengelska artiklar där ställs många frågor mer sällan ges svar.
Vetenskapen är ett underbart fält där arbetas också på lösning mot svält där samlas en massa kreativa personer där skapas teoretiska visioner där lyckas man ibland lösa svåra gåtor där forskas om varför samer bott i kåtor där finns en fantastisk vilja att veta där tänks ibland fritt, som troende reta där saknas dresscode kostym där skapas avhandlingar volym på volym.
Vetenskapen har alldeles nyss gett förutfattad mening dödens kyss när forskare från vårt Karolinska institut besvarat en gammal fråga till slut. Svaret det var D2-receptorer av ämnet dopamin i mänskliga hjärnans inre kemin gränsen är oerhört fin, vi nu vet mellan galenskap och kreativitet. Det förklarar att bakom universitetsinstitutioners lås korridorerna är fyllda av doktorer med dubbeldiagnos.
Med anledning av svenska forskares upptäckt av likheter i hjärnkemin mellan mycket kreativa människor och personer med vissa psykiska sjukdomar vilket rapporteras om i Expressen. Helt plötsligt tändes ett ljus av insikt om varför den psykosociala arbetsmiljön på många universitetsinstitutioner är som den är. Det förklarar varför jag själv spenderat många år i den miljön. Flera andra medier rapporterar upptäckten, som Aftonbladet, DN, och SvD.
Efter hårdnackat motstånd mot bloggande, twittrande, facebookande och allt annat som man förväntas göra, sitter jag här och skapar en blogg. I alla fall. Kanske kan den, trots allt bli en utloppskanal för den ångest, ilska och förtvivlan som inryms i det senmoderna samhället och dess krav, som jag känner.
Inspirationen, och anspelningen i bloggnamnet, kommer från Dagermans dagsedlar som publicerades i tidningen Arbetaren under många år. Inte så originellt kanske, men ändå. Sederad är jag. Tyst under många år och lite pillertrött. Att sen båda två orden är med på en lista över utrotningshotade ord gör det än trevligare att använda dem.
Mina sederade dagsedlar kommer sporadiskt och kan handla om samhällsfenomen, politik, kultur och fotboll.
43 år - eller som David Brent skulle uttryckt det: "30-ish".
Stockholmare, sedan länge i Småländsk exil, med tre vuxna barn (16 år och uppåt). Djurgårdare, akademiker, glesbygdsbo, hundägare och sambo. (Utan inbördes ordning...)
Kontakt: sederadedagsedlar@gmail.com