Indignerade panikrubriker: Banverkets personal satt och surfade på internet i vintras. På icke-arbetsrelaterade sajter. Nån tittade till och med på nakenmaterial. Hu! Så får man väl inte göra?! Fy på sig! Stjäla tid från arbetsköparen, va? Det ska vi slå ner på! Förbjud! Övervaka! Straffa!En mer sansad bedömning ger vid handen att vi människor kanske behöver ta pauser från lösandet av arbetsuppgifterna för handen, för att i längden vara produktiva och effektiva. Vi är inte robotar. Bilden av att arbetaren ska vara fjättrad vid sin maskin, sin kontorsmöbel, eller sitt arbetsredskap och obrutet producera på topp mellan instämpling och utstämpling, är en rest av ett i allra högsta grad förlegat synsätt på arbete. Det är ett synsätt som rimmar illa med de krav och förväntningar på självständighet, kreativitet med mera, som kännetecknar många arbeten i det senmoderna arbetslivet.
Och tänk om det kan vara tvärtom, hörni? Tänk om det skulle vara så att människor som privatsurfar "på arbetstid" och alltså "stjäl" från den goda arbetsköparen, i själva verket är mer produktiva än de som hindras göra det? "Ha, ha, dra den om Rödluvan också", skrockar Luthers mobb - "det är omöjligt". Sorry Luther och ni som vill ha totalabsorberade arbetare som är 100% arbete hela tiden! Sorry grabbar och tjejer, för det visar sig att de som privatsurfar är mer produktiva, koncentrerade och kreativa än de som hindras. I procent, 9 % mer effektiva, enligt forskaren Brent Coker vid universitetet i Melbourne. Se detta inslag om de nya rönen.
Den moraliska panik som är förknippad med negativa värderingar av "lättja" och "smitande"
som i inte så liten grad kännetecknar pressrapportering och en hel del inlägg på internet om privatsurfning på arbetet är besvärande. Dessvärre, den riskerar att i fler och fler organisationer omsättas i disciplinerande regler för datoranvändningen eller blockering av tillgång till internet.Det senmoderna arbetslivet kännetecknas av en ökad uppluckring mellan arbete och fritid sägs det. Det gäller förvisso inte alla arbeten, men ändå. Det verkar dock som att det är ok att vi kollar jobbmail hemma eller är nåbara på semestern. Men gunåde den som klickar in sig på ett youtubeklipp på arbetsplatsen... Alltså, uppluckringen av gränserna mellan arbete och fritid måste i så fall tillåtas gå så att säga i båda riktningarna. Annars handlar det ju om att arbetet ockuperar mer och mer av vår tid, och dessutom obetalt. Surfa på!
Se artiklar hos SVT, AB, AB, Exp, Exp, DN, SvD, Metro, DI, E24, E24.
Hmm...Visst kan jag undra om bloggaren talar för sin egen sjuka mor. Det upplevs som en paralell till inbitna rökares ilskna fräsande om att det är "skottpengar" på de stackarna. Och att deras cigarettskattepengar minsann bekostar sjukvård för andra. Alltså är kanske anfall bästa försvar. Eller?
SvaraRaderaHej Anonym! Japp, nu är jag hemma från mitt arbete. Och visst har du rätt, inlägget skrevs på arbetsplatsen, på arbetstid och på arbetsdatorn. Jag satt till och med i en av arbetsköparen ägd stol. Det var en skön paus. Sen kunde jag uppfriskad producera åt de som köper mitt arbete igen! Vad är det man kallar det på newspeak - win-win-situation? På så vis är jag priviligierad. Så borde fler kunna ha det, utan att övervakas och disciplineras in i minsta detalj eller sekund.
SvaraRaderaJämförelsen med cigarrettrökning haltar lite kanske, då mitt eller ditt arbetsplatsförlagda privatsurfande knappast blir en fråga för sjukvården i ett senare skede. I så fall är det precis tvärtom, genom att vi genom att uppleva större trivsel och frihet över att själva styra över vårt arbete utan tvekan leder till bättre hälsa och lägre sjukfrånvaro.
Jag missunnar inte heller rökarna på jobbet att lösa problem över en cig.
Hjärnan behöver omväxling för att fungera. Alla vet att när man är på föredrag så orkar hjärnan i snitt bara med tjugo minuters prat innan den stänger av. Samma logik borde kunna tillämpas här med.
SvaraRadera