Derbydags - plågor och förväntningar

Om en timme brakar det loss på Råsunda. Första derbyt för säsongen. Känslorna är tveeggade. Förväntningarna disparata. Ilskan närvarande. Kärleken är där.

I mixen av känslor och förväntningar finns fyra saker att kommentera så här minuterna innan uppvärmning.

1. Jag är ilsk över att avsparkstiden satts till 12.30. Detta är, tror jag i och för sig ytterligare en spik i den Lagrellska kistan, men tyvärr också en käftsmäll riktad mot supportersverige. Det är för mig högst osannolikt att detta skulle leda till "minskat läktarvåld". Beslutsfattare och många kommentatorer av fenomenet "läktarvåld" blandar äpplen med såväl päron och en och annan banan i sina taffliga försök att framstå som handlingskraftiga. Man har kort sagt väldigt dålig insikt i supporterkulturer och företeelsen med firmor. Det är bedrövligt, så här 30-35 år efter det att supporterkulturen tog en ny inriktning med skapandet av Black Army, Blue Saints och Bajen fans, och vad som hänt därefter. Jag är trött på att insiktsfulla människor inte lyssnas på utan istället politikerbjäfs, fotbollsadministratörer med bakgrund i Smålands fotbollsförbund och "den breda allmänheten" blir kunskapskällor. För fan, kompetensen finns, använd den.

2. Lennart Wass. Senaste gången jag såg Lennart leda DIF i ett derby var 1990. Vi fullkomligt förintade Hammarby. 9-1. 9-1! Lennart Wass var då ganska anonym, låg profil. Håller han ju fortfarande men det utbrott av känslor han visade i senaste matchen mot Mjällby, där han blev uppvisad på läktarn efter att ha gjort helikoptern med sin kavaj i handen, visar på passion. Jag var skeptisk till Wass inför säsongen, det ska erkännas. Men spelet under de nio matcherna hittills har visat upp ett förändrat DIF jämfört med de tre senaste säsongernas mörker. Spelarna har ibland vågat! Vågat hålla i bollen, vågat slå passen med ett tillslag, vågat göra sin gubbe. Visst har det ibland varit ineffektivt och visst har vi tappat många bollar i fel läge (anfallsuppbyggnad - åkt på snabb omställning) även i år. Men det ser trots allt lite lovande ut.

3. Ayuba. Under förra säsongen var Ayuba i mina ögon på fel plats. Det var sannerligen ingen allsvensk klass där. Ayuba stod för en mängd fullkomligt horribla bolltapp, förvirrade placeringar och visade upp en skrämmande dålig teknik. Ayuba spelade nu från start mot Mjällby och är i startelvan mot AIK idag. Mot Mjällby var faktiskt Ayuba riktigt bra! Såväl offensivt som, hör och häpna, defensivt.

Mjällby var dock i mina ögon inget riktigt test. Idag blir det sannolikt mer åka av på vänsterkanten och jag håller alla tummar jag har för att mognaden jag såg i Ayubas spel inte var en chimär.

4. Hey Hey Dembo Touray! Vaiho har inte gjort bort sig, men är valpig. Dembo för fan, kapten och allt, håll dig på banan och håll den höga kapacitet du har hela fighten idag. Då vinner vi.

Forza DIF