Lördagkvällen har ju bjudit på två magnifika evenemang. Jag tänker givetvis på schlagerpartyt i Oslo och fotbollspartyt med landslaget i Solna. Kvällen kantades av läktarskandaler på båda tillställningarna.Den första skandalen utspelade sig på Råsunda. En relativt glest besatt arena (dryga 22000) påminner om att inte ens klapphattarna från Töreboda, Gagnef eller Ölme kan luras till ett poppigt Lagrell-evenemang längre. Småchipparna och lantiskulmagarna i CampSweden-utstyrsel syntes knappt på norra ståplats. Och ett är säkert, de hördes inte ens fram till nedersta raden på den egna läktaren.
Man kan tycka det är besynnerligt att svenska landslaget som spelar i huvudstaden (nåja) där de tre lag med landets största klackar och mest gedigna supporterkulturer finns, inte kan locka fram ett sjungande folkhav, även om det rör sig om träningslandskamp. Jag minns en tid när det var annorlunda, trots ett mycket blekt landslags-åttiotal rent resultatmässigt. Hade Stockholms klackfolk som förr, men nu i avsevärt större antal än då, kunnat attraheras och låtas samordna sin insats åtminstone hjälpligen, då hade svenska landslaget haft ett svårslaget stöd i ett internationellt perspektiv. Men det kräver ju att det satsas på en annan "kundkategori" än nu förstås.
Jag har personligen en teori om en gradvis alienering av de aktiva supportrarna i Stockholm från landslaget som i inte så liten grad handlar om en alienering från Svenska fotbollförbundet och dess ledning som sådan. Inte nödvändigtvis från landslaget i sig, men med denna trista konsekvens. Det handlar dels om de patetiska försöken att konstruera ett upplevelseindustriellt "event" och skrivbordsprodukter som är ägnade att framskapa "fans" (till skillnad från supportrar) skapar bara ytterligare distansering. Dels om en supporterfientlig attityd i den allsvenska fotbollsvardagen.
För om sanningen ska fram, Lars-Åke Lagrell, hade inte Bosnien-Hercegovinasupportrar fyllt Råsunda, hade åskådarantalet klart understigit 10000 idag. Det är en skandal att ett svenskt landslag på hemmaplan, med rätta, ska behöva applådera bortasupportrarna efter matchen.
Den andra läktarskandalen är givetvis det bristande matcharrangemanget där ganska avsevärda mängder pyroteknik brändes av på läktarna. Hej SvFF - ni kan sätta in böterna ni givetvis utdömer er själva att betala på Radiohjälpens konto 90 1950-6. Eller, vafan jag känner mig altruistisk ikväll, skänk dom till stackars Hammarby, där lär dom ju behövas.
Den tredje och sista läktarskandalen innefattar den gamle fotbollsbekantingen "Jimmy Jump" som stormade upp på scenen mitt under Spaniens schlagerpekoral vid den stora spelmansstämman i Oslo. Vi väntar fortfarande på att Jimmy sätter sin lilla röda mössa på Zlatans skalle som han lovat/hotat med! Snyggt jobbat Jimmy, du satte i alla fall lite färg på en i övrigt blek tillställning, om man ska döma av snabbrepetitionen i alla fall!
Rapportering i SvD, SvD, SvD, AB, AB, Exp, Exp, DN, DN, DN.
Nåja, staten hjälper ju även till de med genom att beskatta sponsorer, klubbar och spelare så till den grad att Allsvenskan i jämförelse med "storligor" som den norska och danska snor alla spelare som visar sig bättre än "medioker". Och visar de sig ännu bättre än så, sticker de till sydligare ligor - eller utomeuropeiska.
SvaraRaderaMed denna indirekt spelförstörande tankegång från staten, är det förstås inte konstigt att Allsvenskan med sitt undermåliga spel får färre och färre supportrar. Det i sin tur medför att färre knattar vill spela - eller att deras spelare vill ha dem i fotbollslag. Detta drabbar återväxten.
En annan aspekt på det falnande intresset kan nog vara att antalet Allsvenska spelare som platsar i Landslaget är så löjligt lågt.
Hej Zack! Ja, det är helt klart så att det finns fler än en enda förklaring, det håller jag med om. Jag är personligen väldigt kluven rörande frågan om skatter i detta fall. Elitfotboll är ju trots allt numer i helhet att betrakta som företagsverksamhet.
SvaraRaderaTycker ändå svensk fotboll lyckats ganska väl med att producera bra elitspelare under senare år. Att de försvinner tidigt ut från Sverige i den globaliserade spelarmarknadens tid är ju tråkigt. Samtidigt får vi ju bekanta oss med såväl toppar som floppar från andra delar av världen - det är inte bara negativt. Men visst, Allsvenskans plats i näringskedjan är inte den roligaste.