Delfiner, sol och måne

1988. Skivan jag beställde via den välsorterade skivbutiken i min lilla småländska stad hade äntligen kommit. Med skiva menar jag vinyl. LP. Skivbutik, för de av er som är lite yngre än jag, var en affär med massor av vinylskivor i, och i bästa fall utrustade med små lyssningsbås (Tänk telefonkiosk! -Vad det var? Alltså en sån där...ja, ja...) som man kunde få provlyssna på skivor i genom svettiga hörlurar som vägde cirka 4 kilo styck. Jag känner jag börjar komma från ämnet jag tänkte skriva om, så here it goes!

Skivan jag hade väntat på att få importerad på beställning var The Sun and the Moons första skiva. Arvtagarna till, eller spillrorna av, The Chameleons, med hälften av medlemmarna från just Chameleons och de andra två från Music for Aborigines. Manchester, indie, innan indie i den bemärkelsen ordet finns numer fanns. Post-punk. Jävligt bra. Inte riktigt samma grej som Chameleons där Dave Fieldings gitarrslingor levde liksom sitt eget, oefterhärmliga liv. Men, jag stolpade nöjd ut från skivaffärn och hem till studentlägenheten och skivspelarens hemtrevliga stroboskop.

Det har ju gått tjugotvå år sen dess. Jag spelar sällan The Sun and the Moon numer, men det händer. Ganska sällan. (Chameleons spelas dock fortfarande ofta.) Men i vintras, så hände något som gjorde att den gamla LP'n åkte fram igen.

Delfiner.

Nån gång i den mörkaste, i många bemärkelser, vintern såg jag filmen The Cove. I mångas ögon slår jag in öppna dörrar här, ni har givetvis redan sett filmen. För eventuella andra: se filmen! Utan att förta spänningen som finns inlagd i denna dokumentära skildring, så kan jag ju säga att den handlar om systematiska mord på delfiner. Utförda i Japan. Jag grät framför min datorskärm. Se filmen. Agera.

Kopplingen till The Sun and the Moon då? Jodå, den finns. Redan då, 1988 sjöng Mark Burgess i låten Dolphin om just delfiner: "...and their capacity to love infinitely exceeds that of the savages on these lands." Ser man filmen ser man hur rätt Mark hade. Lyssna gärna på The Sun and the Moon, men framför allt se The Cove.

För att byta ämne till slut. I morron är det fisktema på Stockholms Stadion. GAIS. När det gäller makrillar så är jag fan ingen djur- eller fiskvän. Forza DIF.