Verkligheten börjar komma ikapp den osynlige BP-ordföranden Carl-Henric Svanberg. Krav på hans avgång reses internt inom BP, enligt Aftonbladet.
Sederade dagsedlars metaforiska tolkning av BP-ordförandens taktik, som liknar honom vid romanfiguren Röda Nejlikan, som ständigt gäckade den franska revolutionens ledning genom sin osynlighet och ogreppbarhet kan du läsa i det här inlägget: BP-Chairman Pimpernel.
Myten om de überkompetenta och på en internationell marknad så fantastiskt eftertraktade svenska näringslivs VD'ar (som givetvis måste ha en "marknadsmässig lön") får sig ännu en knäck.
BP's ledning - den synbarligen arbetande delen av den - hävdar nu att man "möjligen kanske typ lyckas ta om hand ungefär cirka merparten av den mycket försumbara mängd olja som bidrar till havets ekosystem, bla, bla...".
Bilder från Louisiana är verkligen vidriga.
President Obama är inte glad och riktar mycket skarp kritik mot BP. Det är rimligt. Samtidigt är Obama president i den stat i världen som ojämförligen slösar mest på energi, är mest oljeberoende och vars livsstil obönhörligen leder till mänsklighetens undergång på sikt. Den borde vara ett varnande exempel, men tjänar istället som förebild för fler och fler. Barack Obama bör nog rikta mest kritik mot det kapitalistiska slöserisamhälle som den välbärgade delen av USA utgör. BP's miljökatastrof är egentligen bara symptom på vad som i grunden är ett systemfel.
Se också Exp, Exp, Exp, Exp, AB, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, SVT, SVT, SVT.
söndag 6 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar